AA 8 evy af mt ekholnms-Tidningarne. ostoch Inrikes-Tidningar fort a i sin polemik med Ållehanda och Wiunterdet, angnende ministerstyrelse i bngland och ena styrelse hos oss. Den börjar blitvå n allt interesse, ty det är ideligen detsam:na, sundade uppuilter, förvridna slutsatser och åropande af auktoriteter, söm icke halva större språk på statsmanna-vishet, än andra, och som tert osta skulle finna sig alldeles bestorte, Om nu sazo, buru reaktionspartiet styckar demeningar, for alt al dem tillskapa bevis för a absufda äsister. Imellertid bevisar Postningens ilver och ihärdighet alt drifva de samsatser om Svenska statsskicket och dess rerings euvåldighet, som man for trettiio ar sen inbillade kronprinsen Carl Joban och genom liga franska osversättuingar och åtabledux-syopliques, af grundlagarne sökte gilva ytterligastyrka, samt dymedelst ansenligt bidrog ull t agamla systemets, utbildande i egenmadligt, förakt for de konstitusionella radativarne, en lagstistande representationen, o. s. v., all derborande i Posttidningen tro sig om att åfen dermed behaga det enA syslbemeto; ty eljest inde väl ej det ossiciella bladet balla så olorämde ut med sina solismer. På sätt man hade avledning förmoda. har orrmannen Ludv. Daas skritt, aVarsko, etc.o, Milvit var Posttidning cena sotlukt. Den gar u som bäst på med eNorrska skrilter ofver det Stla Storthingeto, och Herr Daa får nu hjelpa et i svenska saker andesaltiga svenska officiella slonbladet har redan sramdragit ett exempel på i Posttidningen citerar falskt ur baas skrilt; ven denna aifver i alla sall, genom det sått, varpi sorsattaren, for att ställa si fram för ett nedelvägsparti, klandrar solapartiet i Norrige, ha många godbitar sor vara konservative att bjula på, så att falska citationer icke bebolvas, elst då satserna stagmen ariskt lsryckas och på ehörigt Posttidnings-nanåör kompletteras. CNagot om sangvardeno bar en insändare sält rda om. Hans princip är atv balla i lisskidsingelse missdadare — om för öfrigt någon prinip i hans hugskott kan utrönas. Ett bevis på den olficielles omdöme finner an deri, att han nu tager exempel tran WarAchan för osillandet al Peels nya engelska tullAsagstiltninz. Post-tilniagen tror sig kunaa ofaslelsprincipen är origlis, derigenom att den sorlarar denna utur (Liste der Borsen-Ilalles hemade artikel såsom en opinion afcan ett sådeskäljande, med ringa fabriker begasvadt lando, hnemligen Pohlen. Svenska Regeringens olsiciella organ vet då ej, alt det just är ryska undersäaer, som egentligen i Pohlen söka utveckla sa)riks-systemet, och alt desse, liksom i alla anIra arma länder, der nagra hundradelal sabrikanter fi beshatta hela nationen genom prohibiiv-systemet, frukta soljderna al en friare handel, var nagon tillstymmelse dertill visar sig. Åit rtikeln icke är fran nagon åsådes-saljander menighet, utan från en monopoliserad sabrikant, lkan man lätt finna, om man vill göra sig mödan genomläsa densamme. Aftonbladet bar börjat en vederläggning af de shefva satser och origliga historiska exemIJpel, som Posttidningen begagnat för att förorda tvåkammarsystemet (det är: två, genom olika qvalilikationer sammansatta, karaktersskiljda kamrat), hvilket, som man latt inser, nära sammanhänger i tillämpningen hos oss med srägan om staåndskategorier och ståndsval, m. m. Aftonblads-artikeln visar, huru litet vår standsindelning lemnat garantier mot förhastade beslut, statskupper och mera sådant; att den blott är ett binderdon på samhällets utveckling i laglig våg. Den tillrättavisar äfven Posttidningens djerthet att åberopa auktoriteter och göra cilationer, 0 1 . 11 —