Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1846, sida 2

nansen, uppbragt derötvyer att jag icke gick och icke en gång tagit al min mossa, fattade mig i hrafen och ruskadonig hnttigt. Jag vet icke hvad jag sade tu he mom, Han drog sin sabet och Å08 mig med flata klingan. Nu torlorade jag all besinning och drog äfven sabaln. Den gutnla lsattadde mig vid armen och löjtnanten gaf mig i pannan ett huåe. liwaraf jag ännu bär märke Jäs I sor tillbaka och hastade Omh ull Doerothea med en stöt af armbagen, och rände löjtnanten klingan genom lifvet. Nä släckte Carmen ut ljuset och bad i sitt språk boroihea alt fly. Jag sjelf ilade ut på gatan och sal mig till att springa, utan alt veta hvarthan det bar. Det förekom mig som Om någon följde mig. Da jag aåterhemtat mig något dåg Jag, att Carmen ej hade lemnat mig. — Dill nöl! sade hon, du gör aldrig annat, än dumheter. Men får gå, jag bar ju sagt dig, att jag skulle bringa dig olycka. Men det finns hjelp för alll, vär man har en Ziguenerska till väninna. Vänta mig i nästa alle, jag kommer straxt tillbaka. — Hon försvann, men var snart ater och forde mig in i ett hus, längt inne uti en trang gränd. Här bylte jag ul min dragonuniforian mot en bonddrägt hon medfört, bvarpa bon och en annan Ziguenerska sorbur:rfftoan:ilt sär och gålvo mig jag vet icke hvad for något att dricka: sc dan lade de imig på en madrass och jag insomnade. Troligtvis hade dessa 1 hlandal några sömpgilvanude droger i min dryck, ty jag vaknade först mycket sen A dag. Jag D stark hufvudork och någon feber. Det varade nagot, innan jas kunde rodiet tänka öfver det fö irfärliga upptrade, i hvilket jag deltagit förra aftonen. Efter alt halva sell om mill sår, vexlade Carinen och bene ntuna några ord i liguenersprakel, hviflh a tyckt 5 nus vara en medicinsk konsultation. 114 Tpa lorsäkrade beg 2e mig, all jag snart skulle var råa bra igev en all jag maste lemna Sevilla, Sänr iler jag ich: ville riskera all blilva ysiljerad. — Min vän, savie Carmen, du far taga dig till något; in då kKi114411