agnen förde dem hem igen. Då Carmen gick orbi mig, betraktade hon mig ännu en gång med e der ogonen, och sade myc et sagta: Landsman, är man tycker om god stekt fisk, så spisar man en i Triana hos Lillas Pastia. Lätt som en hund ingade hon sig upp i vagnen. Kusken piskade å sina mulåsnor och hela det lustiga följet var orta. Ni cissar lätt, att jag oster min aflösning gick ll Triana; men först lät jag raka och pulsa mig )n på en paradaag. Hon var hos Lillas Pastuia, gammal Ziguenare, svart som en Mobhr, hos vilken många borgare kom för alt äta Stekt fisk, ynnerhet sedan Carmen der uppslagii siti qvarter. illas, sade hon straxt hon fick se mig, jag uträttar igenting mera i dag. I morgon är det också en dag! Com, landsman, låt oss spassera! Hon log sin manilla på midt för hans näsa och vi voro ute på gaan, utan all jag visste hvart det bar hän. — Senora, sade jag, jag tror, all jag har er alt tacka för n gålva, Jag fatt då JaZ salt i arrest. Jag har isat brodet; filen behäller jag som eti ruinvue af r, men pengarne, de aro här. — Nej, vill man se bara! han har gömt pengarel — ropade hon leende. För öfrigt kom det förrällligttili pass, ty min pung ärjust icke särde!es stinn; ven hvad betyder dete En som är om sig, dor ej f svåll. Kom, låt oss rumla upp pengarnHe; du aklerar mig. Vi hade tagit vägen till åcvilla; vid ingången till )Örmgatan köpte hon ett dussin apelsiner och lat mig bära dem i min näsduk. Eti stycke derifrän köpte hon äfven ett brod och en butelj vin, och lutligen gick hon in till en konditor. Der kastade i0n det geuldstycke. jag hade gifvit henne tillbaka, Jå disken, och dertill ännu ett annat, som hon hade i sin ticka, samt något smämynt; elntligen bad NON miig om alt, hvad jag hade på mig. Jag gaf nenne det illa af pengar jag hade. mycket lat olver att ej ha mera, Jag trodde, ait hon ville kupa