stort avtal damer vid slodstranden, nedanför kajen, svm ligger temligen högt. Ingen man skulle våga alt blanda sig i denna skara. Så snart det ringer lill Angelus, antages natten begynna. Vid det sista slaget af klockan afkläda alla dessa qvinnor sig och gå i valtnet. Och nu blir det ett skrik, ett skratt, elt insernaliskt larm. Från hojden af kajen betrakta männerne de badande med uppspärrade ögon och se dock ingen ting stort. Imellertid bringa dessa hvita och obestämda former, som teckna sig på flodens azur, poctiske andar i gasning och med en smula inbillningskratt är det icke svårt alt. föreställa sig Diana och hennes nymter i badet, utan alt hafva alt befara Acteons öde. Man har berättat mig, alt några skälmaktiga spefoglar engång bestuchit ringaren vid kathedralkyrkan, och formått honom att ringa till Angelus tjugo minuter före den bestämda tiden. Oaktadt det ännu var ljusa dagan. hade Guadalquivers nymfer icke tvekat, utan sorlitande sig mera på sin Angelus, än på solen, hade de med lugnt samvete gjort sin badtoilett; som alltid är ytterst enkel. Jag var icke närvarande. 1 min tid var ringaren obestichlig, skymningen obetydligt klar, och endast en katt skulle kunnat åtskilja den älsta sruktmånglerska från den vackraste griselt Cordova. En afton, på den lid, då man icke såg något mera, rökade jag, stödd mot staketet, min cigarr då elt fruntinuner steg upp at trappan, som föret till floden, och kom bort och satte sig hos mig Hon hade i sitt här en stor bouquet af jasminer som om aftonen utandas ett berusande doft. Hoi var simpelt, kanhända torftigt klädd, helt och hållet i svårt, såsom de fleste grisetter om aftonen Damer comme il fatt bära blolt svart on morgonen, om aftnarne kläda de sig a ha francesca. Min baderska lät, då hov nalkades mig den mantilla, som betäckte Hennes hufvud, glid ned på skuldtorna, och vid stjernornas sken sås