att sjelsve denne minislerielle och, såsom bekant är, af Regeringen besoldade författare, icke en gång våkgat sätta i fråga något annat sått att ombilda en pårskammare i Frankrihe, än genom val: nemligen sålunda, att Konungen skulle utnämna dess ledamöter efter förslag af pärskammaren och departemental-nämnderna, hvilket sätt sålunda närmar sig till valsättet för Senaten i Förenta Staterna. sflvad våära konservative ou skola säga om Posttidningens oskicklighet alt reproducera dylika tankefoster, hvilka snarare bevisa mot, än för, deras satser om nödvändigheten af ett ärftligt element i 1epresenlationen, det må man väl undra. Posttidningen upplyser, att de jällevaser af silfver, hvilka af Dagengförmålts vara ämnade till present at Kejsaren i Marocko, hvarken äro så tunga, som uppgifvits, (de hålla icke fullt 4,400 lod hvardera) eller ämnade till Marocko, utan skola blifva en hedersskänk åt en europeisk makts (Englands) ombud vid sredsunderhandlingen, bvilken aldrig tillåter sina embetsmän att emottaga uländska ordnar. be vanlisa sredspresenterna till Marocko äro redan på annat sätt allemnade. Det olsiciella bladet, för att vara konsequent i siv reaktionära tendens, meddelar nu till och med artiklar, hemtade utur tyska författare, emot näringsfriheten. Början är gjord med en recension at en Ar Bubls förlidet år utkomna arbete, i aåbas Literatur-blatt, hvari påstås, att tidens hufvudsakliga onda bestär i den obegränsade näringsfriheten under de stora kapitalernas herravälde. Vara nuvarande stalsmån i det officiella bladet lira således icke begiipa, att det sinnes otaliga medel att bevara det arbetande solket trån kapitalisternes tyranni, blott man icke monopoliserar kapitalerna, utan lemnar associatlons-andan frihet och allt nodigt skydd. Liksom ej kapitalernas naturliga täflan skulle verka mera välgörande, än alla tvångsåtgärder! Aftonbladet lemnar nu nionde artikeln om (National-museum och nägot om Byggnadskonsten i Sverige.? Artibellörsattaren förklarar deri, alt han icke författat eller ens känner hvem som författat den i öfrigt af bonom beromda uppsatsen: ett votum för läget al det blifvande national-museume, om hvilken vi i N:o 65 al denva tidning yttrat, alt den syntes vara: ett föregående i ny form. Särskildt tillrader Altonbladet, i anledning af det nu fattade regeringsbeslultet om Musei anläggande på kyrk-holmen, att låta utländske byggnadskunnige män täfla om planers och ritningars uppgörande med våra inhemsko arkitekter. Åsven vi hafve längt för deita löreslagit en dylik täflan. Aftonbladet understödjer Allehandas åsigter om näringssrihets-frägan och lemnar utdrag ur bevisen på, huru 4810 ärs riksdagsbeslut om allmän frihet att idka borgerlig näring, emot erläggande af stadgade beskatiningsvilkor, blifvit hringgänget och förgätet. Läroverks-frågan och Gymnasiernas betydelse, slutas med ep ganska sakkunnig forkastelsedom olver hela denna iastituion, som författaren vill halva insorlilvad med skolan. I en ganska vidlyftig recension meddelas största delen af en siten brochyr om nyttan af en jernvag mellan Wenern och Nordsjon. Åstonbladet anser, att denna fråga icke bör väcka — — —— ; — — — : —