samrFH:Ekhken.) EFTER PROPER MERIMÖE. — Någon, som jag icke känner...... Kort, ja eller nej, har ni orsak alt icke afbida soldaternas ankomsi? Om så är, sförspill icke tiden, hvarom icke, så god natt igen, och ursäkta, att jag stört er sömn. — Ah! er vägvisare! er vägvisare! Jag hade straxt misstroende till honom, — men hans räkning är uppgjord! — Farväl, Sennor! Gud vedergälle er den tjenst, ni gjort mig. Jag är icke så dålig som ni tror mig vara...... ja, del finns ännu något hos mig, som tortjenar en bra karls medlidande. — Farväl, Sennor...... Blott en sak sinärtar mig, och det är den, att jag icke kan betala er min skuld. I. va mig, Don Joseph, såsom lön för den tjonst, jag bevisat er, att icke misstänka någon och icke tänka på hämnd. Se här cigarrer för er resa; jag Önskar er lycka på densamma! Och jag räckle honom handen. Han skakade den under tystnad, tog sin hössa och sin rensel, och ilade ut till stallet, efter alt hafva sagt några ord till den gamla gumman på ett språk, som jag icke kunde förstå. Näsra ögonblick derefter hörde jag honom 8.4 hoi ra osver slätten. Jag lade mig åter på min bänk, men kunde icke sofva mera. Jag sporde mig sjelf, om jag gjort rält uti att frälsa en röfvare, och kanhända en mördare, från galgen, och det endast derfor alt jag åtit och druckit tillsammans med honom. Hade jag icke förrådt min vägvisare, som hade rättvisan på sin sida? Hade jag icke utsatt honom för en skurks hämnd? Men gästvänskapens pligter?.. del är ociviliserade sordomar, tänkte jag; Jag skall blifva ansvarig for alla de brott, banditen framdeles begår. — Och dock, är denna sam— —