Na l. Seåilln i s e n. (Efter FELIX PYAT:) Det finnes songilvande menniskor, rigtiga Memnonsstoder, hvilka, 6afsade af tidsandans stralar, ppvärmas och eldas så, att de klinga liksom de harpor, som vinden kommer att tona genom Het alt den susar genom deras strängar. En sadan man var Rouget de lIsle, född den 40:de Mars 4760 i Lons le Saulnier uti deparlementet Jura, ossicer i ingeniorkorpsen vid burjan af franska revolutionen, ät hvars tjenst han egnade sin frihetskänsla, sut svärd och sin lyra; en ädel medborgare och en stor skald, en man, som aldrig hos nagon herrskare anhallit om ett yynenbevis; som föll i onåd under kejsaretiden, blef förväten af Bourbonnerne, belonades ltued en medelmåttig pension af julirevolutionen och afled den 30:nde Juni 18356. Rouzet de Ulsle bar författat åtskilliga verk, i synnerhet patriotiska sänger, för hvilka han här kunde nämnas med högsta beröm, i fall han icke skrifvit Marseillaisen. NIr solen lyser, hvem I bryr sig då om att räkna stjernorna? Rouget de blsle bar författat Marseillaisen; det är nog I för oss och honom. A:uphion sjong, och murarne reste sig; Orpheus sjöng, och skogens vildI djur kommo att leka vid hans sotter; Tyrteus sjong, och Sparta var räddadt; Rouget de Pisle Ssjona, och ljudet al hans sang liknade ljudet af de tumpeter, som omstörtade Jerichos stolta murar: inronerna ramlate, bojorna brusto, jorden skall i sina innersta gruvdyvalar, för att uppsluha den gamla träldomen och det gamsa tyranniet. Och dessa underverk äro af en euda man, af en skald, Rouget de Plsle, ty det är ban, som författat Marseillaisen. Men, nej! det är dock icke ban, som författat densamma: han var den första, som sjöng den, det är allt. Den verklige författaren, Marselllerhymnens verklige skald, är folket, den franska nalionen, med sivu alshy för lraldomen, med sin tro på friheten och fäderneslaudet, med sin omätliga enthusiasm och sin eviga poösi. Individen var bär icke nagot annat, än en brännspegel: han samlade i sitt hjerta och sitt bufvud de stralar af en helig eld, hvilka utgingo fran allas bjertan och allas hulvuden. llan var blott en eols-barpa, som vibrerade for den ande, bvilken utgick från alla; blott ett härligt instrument, som i ett gudaskönt samljud, i höga ord och djersva thytmer förenade och sammansmälte folkets hat mot iyannerne och dess kärlek till friheten, dess lidelser och känslor, dess själ och dess lil. bber