— Dem har jag olltst — Ni har dem icke i : . — Alen huru kan det rara, ut min evågerska har dem i högre grad, anu jag? ilon är dock yngre. — Det kommer sig derutaf, alt hon är uppfostrad i erfarenhetens skola och hon besitter uu den fördel, att först ha lidit något ondt. — Det lär jog aldrig; jag är allttör pratejuk, alitför fyktig. — legagna blott er eftertanke, och ui skall nog rätta er. — Under hela den tid, lord Malmesbury uppeLöll sir i Braunschsyeig, tillbragte ban med detta i sitt slaz egna uppföostringsbestyr. Eillochmed på bans och prinsessans resa till högland fortsätter han det. Den stackars priusessau var som en tam fogel, som kommer ut bland vilda fIglaår. då bon lemaade sitt lilla hertigdåme och ho för a blifva den brittiske thronarfvingens gemal. dos hör alldris hart pengar i sina händer, och vet icke. bon bou scall bära sig ät när hon skall gifva ut dem. for är liksom det slags folk, som Dlifvit rile . 1 vasa titt bruka sina vagnar. Hon ger I Louisdor och lord Malmesbury ger 10 i hendes namn. Sina kammarhon. säger junzgfrur kallar hon: m i:mim Uunin kära, min lilla; detta fär r:. menltor, som derför skzupensar upp bo Denva gang blifver rv sis icke priusessanv stött; men lord säger högt: derom. IIan ger ut pengar 16. att han har utfört hennes beta — Jo, det skulle just ansrä med en U:igonÖJ min, — ningar. svarar hon er befallImellertill bibehåller hennes mentor ltid samma an-n ighet. och prinsessan, som ser, att hon intet vidare vinner genom att göra sig ond, fiuner sig slutligen i sitt öde.