gelägenheter. Den måste anlägga en plansskof la for NIJGHcCOner och Fredrikar .... Lesvo Napoleonsemir tierna, sjellderrskarne och vetldslorhrosemne.... om de kunna! Till försvar för absolutismen kuude man anföra ännu en sats, nemligen den, att Gud har satt denna statslorm, liksom allt annat, här i verlden, och att Gud icke gjort nagot utan ändamåal. Att bevisa giltigheten af denna sats, I ölverlemne vi ät en annan mera a obevandrad pent na, a ätnöjande oss med att bafva adagalagt de fördelar, s am af densaruma, under vissa förhållanden, kunna börilyvto. Den konstitutionella statslormen skiljer sig, i sina verkningar for folkets Iycka, från den absvlutistiska derutionan, alt den sednare, konse qvent genomförd, år fredens, stillhetens, patriarI kalismens, di deremot den förra är stridens, i rörlighetens, dem feberaktiga spånningens statsform. I den sednare har ingen, utom envasusi herrskaren och dem, bvilka han kallar till sit I biträde, makten; i den förra åter tillfaller makten hvar och en, som genom snille, lycka, penningar, eller dristighet, förmår att uppsvinga sig till hbnfvudman för ett parti och lsorskalia detsamma den så kallade parlamentariska öfverj vigten. kunskaper, penningar, och (pa ett eller I anvat ställe) den allmänna opinionen äro dess i lösen. En rastlös toclighet, en ständig jäsning rider i elt konstitutionelt folks sinnen; man arbetar, sträfvar, ållas och undavttänser hvarandra oupphörligt: de härligaste braster utvecklas, de sorundransvårdaste upfssinninzar gores; man drager till fjerran länder för att underhufva andra folkslag; man utsträcher sina besittningar så vidt, att solen aldria gr ned i ens stater . .. . allt or — friheten, torde unon tänka; nej; för makten, lor samma itöl, som den absolutistiskt sinuade statsborgaren eznar sin vordnad och tillbedjan. Men hvarutinnan består då friheten under en konstitutionell statssorm? Fråga en melborgare i en konstitutionell stat derom, och han skall, om han vet, att J ären medlemmar af en stat med absolutistisk styrelseform, med stolthet svara er: evi are frie derföre, att vår regents mak! är i hög grad inskröokt. oUton vora tepresen-— lanters medsifvande kan han icke fr bodgeten chad med en enda skilling; ban har sitt underhäll liksom en hvar annan embetsman: ban Har sin regeringssorm, som han maste ställa sig till elterrättelse, och när han icke rättar sig elter den, så bar han brutit samböllsferdraget, och vi kunne gifva honom afsked på grått Papper. vi blifve icke och kunne icke blifva tyranniserade: vi äre frie.o — Ack, hvad inbilluingen, santasien, ända är för en bärlig Guds gaLa! Hvilken tycka kan den icke bereda, ej blott individen, utan elt helt solk! ... Nir honungen icke uppfyller sina i samballsföordenget honom ålagda och af honom högtidligen i Guds och folkets åsyn besvurna förbindelser ; så äger na4ionen Tätt att gifva honom sill alsked . .. ja bevars; men ... men ban har ocksi rätt (styrkans rålt nemligenj att vågra emottaya detta afsked och så. ... ja så mäste det mellan honom och folket komma till en strid på lil och död, rörande alskedets gillighet eller ogiltighet — till en strid, i byvilken kanonerne och bajonetierne lättelien kunna komma att Sva helt andra lagar, eller ock ...... men vi gå för längt i sex