Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1846, sida 1

ha n del. Grunde n för detta förbund var, att de neutrala skeppen kunde segla fritt från hamn till hamn och på de kri; gförande makternes kuster, och atl egendom, som tillhörde dessa makters undersäler, skuhe vara fri i neutrafa skepp, med undaniag af kontrabandsvaror. Men butvudsaken var egentligen den bestämmelsen, alt derest någon af de neutrala makternas handel blef kränkt, skulle alla de andra maktorna förena sig med den förnärmade makten för alt hämnas den gemensamma oförrätten. Detta förbund afslutades och undlertecknades till trots af alla Engiands bemodanden. Förgälves motsatte Potemkin sig det. KJsarinnan, Säg er Harris, Forlorade tälamodet, och utbrast, att bon visste hvad hon ville och att hon ej talie flera invänn ingar — Ä Efter iraktatens undertaechnande begärde Ilarris sin rapellerina: engelska regeringen afslag hang begäran och befalde honom atl blifva qvar på sin post, Han fortsatte då sina bemödanden, men hadanefter utan det ringaste hopp att uträtta något. Sjelfva Potemkin började att undandraga honom silt bistånd. ingen menni-ka på jorden, sade Polemkin, Skall bunna förmå henne alt öfrergifva sin plan om den beväpnade neutraliteten. Ålnöj er ned att tillintetgara dess verkningar; men hennes beslut i och tör sig sjelf är oryggligt. Harris var en stug diplomat, men hår hjelp te det henom till ingen ting, Kejsarinnan fåt gora sig konccssioner, utan att göra några å Sin sida. Hon traktade i sin äregirighet efter all blifva sredsmårlerska. Den brittiska simtheten ville icke boja sig, Kejsariunan begärde Minorka. Enslalul var villigt alt iurymma benve danna o, på det vilkor, alt hon skulle tillvägabringa ett fredsstet med Spanien och Frankrike, till srund för Irvilket skulle läggas freden uti Paris 1752; omem, skref lerd Stormont, sin tet förslag må göras I alseende på hans brittiska omaje stäts upproriska underfsaåter amerma