med England. Han förblef i Petersburg till ar 1783. då han vände tillbaka till England med oförrättadt ärende. Under dessa 5 är visade han mycken duglignet och ihärdighet sumt stor talang uli att intrigera, men haus bemödanden strandade isynnerhet på den ovilja, som Euglands anspråk på enväldet öfver hafvet framkallat hos alla nationer. Det öfvermod, som bade den engelska regeringen och dess agenter visade, hade intagit nästan alla hof emot dem. Katharina var väl ev smula filosot, wen hon var också qvinna; hon tyckte mycket om att blifva smickrad, isynnerher när det skedde på franska. Huroa ofta förbannar icke den engelske ministern, när han ser alla sina ansträngningar tillintetgjorda genom några komplimenter tran Paris eller Versaitles; Katharinas safänga. behagsjuka och alla hennes öfriga svagheter. Denua stora damo, skref han cn gang, oned-junker ofta till elt helt simpelt fruntimmer och leker med sin solfjeder, när hon tror sig handtera sceptern. Frankrike har lärt konsten att smickra henne och hon fruktar för en nations missbag och kritik, som skritver memoirer och epigramimer) Da Harris alltså kom till Petersburg, fann han ryska hofvet fullkomligt fransyskt. Kejsarinnan var omgifven af personer. som voro vunne for Bourbonnernes inseressen; Hariis kallar dem parisiske perukmakaregesäller. A en annan sida inotarbetades han af konungen af Prenssen, som afskydde Engelsmännen. och da faun ett villigt öra hos kejdarinnan. Saledes stötte Harris fran början på västar oöfvervinnerliga sväarigheter. I ett helt ar umdorhandlade han med katharinas miinister. grefve Åanin, och upptäcker slutligen, att ban blifvit dragen vid näsan. Grefve Panin hade fran börjar på det bestämdaste varit emot nagon förbivdebe med England, och förelade derföre kejsarinnav Hurris förslag i en form, som gjorde dem oantagliga. En gang