Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1846, sida 1

der ej let på sin lefnadsbana I Redan i vaggan omgilves det af osfverslod och yppighet, al alla de beqvämligheter, verkliga eller inbillade, söm, tull förhejande at den jordiska tillvarons värde, ständigt sta rikedomen till buds. Dess ringaste torelser bevakas af ett uppmärksamt öga; dess allraminsta behof blifva i ögonblicket Å. nulpne, dess oriwlizaste uycker tillfredsställde, sa vida nemligen det kan ske utan dess skada. Ålven detta barn kan stundom qvida och jemra sig, men iche af hunger och brist; åkven det johrar; åfven det, om det fär följa sin bojelse, kryper omkring i den varma, för allt drag sorglalliat förvarade kammaren; äfven det gar sluttisen upprätt och han med ord uttrycha sin sorg och sin slälje. — Sorg?! Ack, for den rikes barn sinnas inga sorger! Ledsnad, barm Öfver, att icke nagun al deras onskningar genast varder uppfylld. kunna de vål stundom kanna; men aldrig sorg; aldrig den bånsla, som, i en mera framskriden ålder, bleher den sattiges kindar, nedböjer hans bufvud, slicker elden i hans oga och i sortid kröker hans rygg. — liderna ila. Alven hos detta barn utvecklas kroppskrafterna ; men i jemnbredd med dem alven sjulsförmögenheterna. Man utser till dess handtedaing de mest utmarkie larare, som sor det oj pna alla vetandets rika shattkammar och hos det redan tidigt väcka alla i dess inre slumrande frön till det goda, det sanna, det råtta och det dygdiga. Man understodjer, uppmuntrar och kelenar alla dess srams eg, villgar dess synhrets, lär det att hänna sitt menniskovärde, vårdet af kunskaper, verksamhet, omtanha och --rikedomar, Detta barn, blilvet puglung, ser for sig öppuadt ett oofverskadligt salt af verbsanshet, njutningar, lycka och ära. — Under sådana förhållanden: omhuldadt, undervisadt, alskadt, ledt på dygdens, sa ningens och det rättas våg, uttusadt med rika skatter at hunskaper och bildning, samt vetande, aft älven andra, materiella skatter, som skydda det från nöd och behymmer, äåro for det ati förvånia — hvem undrar vål, om af detta barn varder en ådel yngling och af denna yngling en man, en medborgare, som gor sig sjelf, sina anhorige och sitt sådernesland heder, och salunda belonar det goda, wan honom bevisat? — Men ar val detta hans sor jenst, eller deras, hvilha vardade, uppfostrade och undervisade honom? Manne icke han, född under samma olyckliga lorhallanåden, som dem, uvi-ha bletvo hans at oss forut skildrade sattise like till del, och uppvuxen i samma lastens och elandets skola, som denne, hade med honom fått dela ett lika sorfärligt öde? Och manne ej denne usling, om han fatt atnjuta samma fsormanar, samma uppfostran, soamma huldhet och omvarunad. som den rikes son, hade utvecklat samma harliga anlag, blitvit en lika dygdig, verhsam, ådel oh bogalkiad medborgare som denne? Se der tvenue fragor, som vi osverlemne åt den gunstbenågne läsaren sjelf att besvara. (Fortsattes)