Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1846, sida 1

—2——ä2—N4 sig förnimma i det sociala som i det hpolitisha lilvet. Den har med rotter, djupgaende och vidsträckta som det mytbologiska kinsträdet Pedrasils, grundsästat sig i folkens bijertan och forssenar sig derilran, liksom tidstråde till universum, i alla mojliga rigtningar af detas tillvarv, deras handlingar, deras gorande och latande. Ma man dock icke föreställa siz, att vi, efter dessa resledioner, vilje framkomma med eu forslag till alskaftandet af pauperismen, eller med dem hasve for afsigt att gilva de fattige en hemlig vink om att dela med de rike, vare siz pa hvilket sätt som belst! — Let sorra skulle vara alt sorspilla bade mödan och oljan, och det sednare vore blott att sätta ett nytt tpranni i stallet för det gamla. Vi vilje blott söha adagalngga, huruledes sattigdomens verkningar hunna tillintetgoras, och detta torde bäst hunna ske på så sätt, att man adagalagger huru den verkar. Enligt hvilken rättsoch förnuftsenlig grund shall t. ex. af tvenne barn, som födas under samma bimmel, i samma land, mamanda tillochmed i samma hus och pa damma klochslag, det ena invisas i konster och vetenskaper, dess kropp ombuldas och s:ärkas, under det att det andra, lemnadt i okunnighet om nästan alla bade suduomliga och menskliga tinz, utstotes i behof, nod och bekymmer, och under det att sam undet liblullt to båda, når de under så houst olika omständigheter antingen blifva goda eller onda, bestämmer lika beloningar och straff? Med hvilken ratt berofvas det ena al dessa barn, endast dersore, att det år fodt i saltigdom, tilltråde tull deu kunshapernas friska och vederqvickande kalla, som uppvaller for hela mensgli-gzheen? — Jo med rikedomen s. Meo år denna rätt fornuftsenlig? är den menshls? år den bristlig? .... Hafven J nagondin besinnat, djupt och allvarligt besinnat, hvari roten till så mycket armod, så mansga laster och sa manga brott lizaer? — Barnet der, den fattiges, hvilket J saxen födas på samma gang som den rikes, maste hanske redan under de forsta veckorna, for att ej såga dagarne, lida brist på det for lifvet mest nodvändiga; maste, så till sågandes, nästan fran det forsta ogonblick, det skadade dagsljuset, svålla, törsta, frysa och, på tusende andra sätt, fara illa. Detta oahtadt tillvexer det 54 smaningom, klagar, jolliar, kryper, går slutligen upprätt och kan med ord uttrycka sin sorg och sin glädje. — Sin sladje?. O, tillfällen till uiuryck för denna hkausla erbjudas sa sällan for den, hvars forsta artikuterade ljud innehaller en hlagan ofsver armod och brist, hvars lesar albrytas al hungeras plagar och hvars forsta utanlexa bestar i en af den sfotestasvad bonesormel, ställd till bättre lotiade likar, i afsigt att beveka dem till medlidande. — Imellertid förga tiderna, kroppskratterna utvecklas, behofven tilltaga, själsformogenheterna sorblisva i dvala; giundsatserna om rätt och orått. om dygd och last ioplintas adrig i det unga hjerlat af nagon vänlig, monniskollskande like: men på uppmuntringar till det onda, på torderlliga soredomen är deremot ingen brist: orden vetande, kunskaper, skon konst äro icke ens till namnet kände. Under sådana sorhallanden: ständigt störaktadt, ständigt tillbakastoti, aldrig omhuldadt, aldrig försatt i eu läge, der de möjligtvis ianehoende goda anlagen kunde utvecklas; men vål af nöden och daliga exempel dritvet och ezgadt att utveckla de onda — hvom undrar vål om af detta barn blir en usling, en bedragare, en tjuf, en mordare, en bof, som med fråck panna trampar samhallslazarne under fötterna och hanler osver den skada, han han tillfoga ett slågte. som fran barndomen behandlat honom värre, än ett oskäligt djur och latit honom uppvexa i elämde och okunnighet? .... Hade val detta slägte förskyllt nagot battre? .... —— ch —— ——— Aa: — —— —— — ————— ——— —— — —— —— — ————.—— ao —— — O — — —O OO XX X -—-— -—-—-— . O? ——V— iz. — — —v — — —