—— —-——-Å-— — e mäktig slotta, kunde de icke så några sörbållningsordres. OÖsta förnyade artilleri-salvor från de engelska skeppen tycktes förkunna dem nya olyckor. Uti sin fullkomliga okunnighet om hvad som på sednare tider tilldragit sig påd hrigsthceatern, ovissa om de tjenster, som man väntade af deras trohet, tänkte de att en gång göra slut på denna grymma villrådighet. Amiralen sammankallade ett krigsråd; officerare af alla grader deltogo deruti, det var en Jag uti denna nodstallda belägenhet. Vid sessionens början, efter alt hafva framställt svårigheten alt bibehålla denna position, sedan korrespondensen med kejsaren blifvit afbruten, och den snart uppkommande bristen på ammunition och proviant, begärde amiral verhuit råd al de mest erfarna. j . — Kapten Wildeck, — sade han, — ni är den äldste afde närvarande officerarne; vill ni, vara god och afgilva ert råd? Den gamle sjömannen steg upp och sade: lerr amiral och ni mina herrar värdes höra mig; I antedning af den ohjelpliga belägenhet vi hafva iråkat, föreslår jag, att vi, genom att uppbränna vår flotta, förlaga fienden allt hopp att rikta sig på vår olycka. Engelska flaggan bör alldrig vanhedra ett Holländskt däck. Del må tillåtas de matroser. som skulle önska det, att återvända till sina hem; de som föredraga alt följa oss. skola gå om bord med oss i sluparne och försöka att hinna försla franska hamn. Detta är hvad jag för min del anser klokast. Amiralen förblef kall. — Kapten Ruyter, — återtog han — ni har ordet. Den tilltalade steg upp, sägande: Jag har icke samma äsigier som kapten Wildeck; om krut felar oss, hafva vi icke lansar och yxor? skulle det vara första gången, som vi slogo oss igenom en engelsk linie? Bevisa dem vid detta tillfälle, att ingen af