Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1846, sida 1

hvilken tog vägen ät Callizien, formåles redan halva gått löst på Wieliczka, förmodligen i lan-. ka att der i bergstrakten u i förbindelse med bergsboerne, de så kallade Goralerna, öppna ett guerillaktig. En annan insurgentafdelning söredrog all gilva sig at Preussarune. Redan den 2 Mars ankom en parlamentär från insurgenterne till Neu-Berun, hvilken sökte att sörma dervarande preussiske befälhafvare till ett samtal med insu: gentofversten Zborowski och dess adjutant Wodzicki. Samtalet ägde rum på gråvsbron, och bade till soljd alt 700 insurgenter galvo sig at Preussiske trupperne, hvarefter de transporlerades till det inre af Schlesien. Detta skall icke vara den enda insurgent-afdeluing, som gilvit sig åt Preussarne, utan en vida storre hop skall hafva gått öfver gränsen vid Wisslowitz och en tredje skara vid Pless. Enligt en uppgilt utgör avtalet af insurgenter, som ölverskridit preussiska gränsen och givit sig åt Preussarne, minst 4000 man. Städerna kosel, Neisse och Pless hafva tills vidare blilviv dem anvisade till vistelseorter. ben truppen, som kom olver Neu-Berun, bestod till storre delen al adelsman, studenter och borgare. Insurgenternas vapen skola fordelas emellan de tre skyddsmakterna. Sina hästar salde de till Preussarne för eu spottstylver. Det troddes dock icke allmänt att insurrektionen var slutad med Krakaus förlust. Det skall nemliger legat i de sammansvurnes plan att från alla delar af det fordna Polen draza kralterna tillhopa till det inre af riket, i trakten emellan Grodno och Minsk. Här, på en terräng at 70 geografiska qvadratmil, ville de utveckla sina stridskraster. Det skulle nu vara en möjlighet att en del af insurgenterna, efter kKrakaus ufrymmande, begilvit sig till denna allmänna samlingsplats; men hafva så många, Som förut uppgilvits, gall öfver till Preussen, och dessutom en aldelning tagit vägen till Gallizien, lära de återstående vara sörsa, för att kunna uträtta något. Flera tyska tidningar tillägga besynnerligt nog insurgenterne stora sympathier för Preussen, och det till. ochmed påstas, att desse ärnat polska throned at Preussens konung; men detta står icke särdeles väl tillsammans med rörelserna i Posen. Au insurgenterne soreträdesvis gilvit sig at Preussarne, bevisar icke tillvaron af nägra sadana sympalhier, utan har sin sorklaringsgrund deruti, alt de al Pr:eussarne, såsom en mera civiliserad och menskligt sinnad nation, bade en bättre be