es ÖP DO åå årGötheborgs Sjomannasällskap firade i går med en festmåltid minnet af den dag, da detta samhälles innevånare svuro H. M. honung Oscar I tro och huldhet. Salens sond var för tillfället maktfullt dekorerad med sinnebilder, dels afseende festens och dels sjömannasällskapets ändamål. II. M. Konungens skol proponerades al en af sällskapets närvarande hedersledamöter, lir professor d. Godhe och heledsagades al shallande fanfarer och enthusiastiska hurrarop. Såalarne för DD. MM. Drottningen och Enkedrotiningen, DD. AK. IIII. Kronprinsen, årflurstarne och den Kongl. Prinsessan proponerades af Sältskapets ordförande, Hr grosshandlaren ÅA. Fryhman och blefvo äfven under fanfarer och jubelrop druckne i botten. Åtskilliga andra skalar, utbragte dels af ordföranden, dels af sällskapsledamoter, som för tillfället ergoHo ordet, blesvo derefter druckne vid trumpelskall och enhalliga hurrarop. Festen var i hog grad trefiiz och animerad. Sällskapet atskiljdes ej förr, än bl. omkring 7 på aftonen. Från Norrige skrifves, att man derstådes har de bästa utsigter för tillvågabringandet af den projekterade jernvägen mellan Christiania och Minne. I London skola flera inilytelserika personer, bland hvilka namngifvas alderman flughes, bankiren Masterman och grosshandlaren Carr i hög grad intressera sig för det gagneliga företaget. Åll avledning är såledls att formoda, att detta får en unskad och lycklig ulgång. Man vill dock i London icke fästa allmänna uppmärksamheten på denna sak förr, ån Sir Robert Peels förslag till foråndring i spanmalslagarne blivit afgjordt. Så länge debatterne rörande denna viatiga principfråga sortsara, betraktas alla andra intressen såsom underordnade, och enhvar, som har någon kännedom om, huru de Londonska börs-affärerna bedrikas, vet, att när det läsliga ögonblicket en gång kommer, är en sak, sadan den här ofvan omsormålla jernbanan, helt lätt och skyndsamt brast i ordning. ———— —