Emellan ÅAILChanda och Winterbiadet bar uppkommit en tvist, som torde blifva rätt rolig att skåda. Allehanda bar nemligen, i en recension af sorgespelet ia den fjortonde, sagt, att Erik är den mest tragiska bild vor historia har teknat. W.interbladet ater sager, alt den galne Eiik icke kan i någon matto blifva ämne for en tragedi. Man bör formoda, alt begge de förenade redaktionerna äro sa liberale, att de tillata en tertius interveniens i Dagligt Allehanda bevisa, att de halva oratt begge två. Are man en tragisk bild derföre, att man år galen, så hafve vi haft galnare konungar, än Erik; ocl att en galen kung kan lemna ämne till en tragedi, bevisar ju kung Lear. Winterbladet försvarar sitt för en tid sedan hafda yttrande, eller undrande, huru friherre Ihre kunde sitta qvar i kadet, om ban byste sa trostlosa asigter, som man uppgifvit. Det förklarar sig dervid icke hafva inblandat frågan om konungens personliza tänkesätt, utan blott vidrört behofvet al Styrelsens enbet och helhet. Så vilje vi ock minnas, att yttrandet var. imellertid är ju friherren ej mer så tröstlös; han gifver baler i orientalisk prakt, och da man tydligen ser att han är rätt beliten med det nordiska mörkret, sinnes ju intet skål att ban längre skall frukta det Afrikanska. Utur eit as assessor Bodell utsilvet utdrag ulur store religionslarares och äslalsmåns skrifter meddelas nagra punkter, som visa, att uldragen äro gjorda i en ganska liberal och upplyst anda. i Eno kort återblick på Svenska tull-tasstiftningen sedan år 18230, lolvar att blifva af iutetesse. Ett ibland annat citeradt yttrande af Mac-Culioch, angående lurendrejeriet, ar fullt af sanning. Svenska Minerva sorebrår Ållonbladet, i anleduing af dess beshylluung mot de kouservative, patt soka inbilla det ena regementet alt missnöje ruder inom det andra, samt att det just varit Åstonbladet, som infort de första insända artlihlarne roraude missnöjet med uniform-förändiringarne. Det är ock sannt, att Åftoubladet inivide sådana, för att framkalla förklaringar; men det skedde ju först sedan de konservativa lidningarne gjort sig sjellve till utbasunare al blaudret och förblarat, att stort missnöje radde i lägren? åled stor förundran liser man i Minervas ollv-arjehandas, i anledning af Johl,ka handelserna, tel yttrande: att lilliitet öra en stor, om ån illa organiserad, stat, monarki eller republik; — hvilket man behagar — som utgöres af en hjeltemodig, storsinnad och talrik nation, ar i langden elt fafangi företag, äfven om nun med all honmst försöker alt utrota nationaliteten; ew.n Det der ar en annan lit, an den tiden, då förballandena stamhallade epithetet Ryskar åt Minerva; och anledningen dertili ... Hvilken mande den vara? Dagen. I en artikel pvundsåttuingsmedlen för Stockholms Låno klandras att landskamereraren i en tidningsartikel uppträdt emot sin annu varande chef, ehuru den uppsatts, som ban besvarar, icke var af Grefve Ilorn underteknad och han saledes icke ägde rätt anse honom för dess sorsattare.o betta rörer den artikel, som Grefve Horn sedan förklarat icke vara med dess vetsbap införd, utan som lärer vara författad af Kummar-rätlens egen president; men Ilr Gyllenhost hade halt anledniug tro, icke att den varit oforfattad afs, men shårslutit från Grelve llorno: och det tror wången än, på grund af de enskilta relationerna. I några små reflexioner i anledning af dagens frågor, blottar Dacen sina innersta tankar och Önskningar. Med sia stora spådomsförmåga, som naturligtvis man icke vijl lita framsta säsow hemtad ur ballckoppen, utan hellre söker inbilla folket vara astrologisk, säger Dagen sig bafva ställt de liberala tidningarnes horoskop, och sett, all innan aret gar om och kanske förr, skola de antingen hafva nodgats göra en ny, total frontförändring tillbaka i sin gamla position eller skola de i konflikten mot — — ———— — — ä— —————— — —— — —— —— — — —