evy af Stock aolms-Tidningarne. Postoch Inrikes-Tidningar innevålla en insänd artikel, åsystande att framkalla u bränvinsbränningsforbud, ehuru redaktionen säger sig ogilla tonen i artikeld och sjelf med ganska goda skäl visar, att ett bränningsförbud, om någonsin oskalligt, atminstone nu skulie vaa rent al skadligt for landet. bet är verkligen nderligt, att våra tidningar numera befordra dessa emskilla försök, att genom dem gynna privata spekulationer i bränvinsbandeln; ty annat I äro icke (med undantag af en och annan nykerhets-ifrares outförbara hugskott) alla dylika artiklar om brännings-forbunl, insörsel-forbud, 0. s. v. Skulle man ej bunna taga för princip, jatt lika så gerna vägra iniagandet af sådana upp: salser, som säkert bvarje redaktion anser sig moraliskt förbunden, alt icke, genom uppaifvandet af falska underrättelser i annan bandelsväg, valla obloka allmänna mådt och steg, eller enskilta sorlus giflvande företag? En artikel om jernvägar och kanaler i Newyork är af stort interesse. ben bevisar tistigheten af den slutsats, som vi förut i denna tidning vågat göra, att hanaler, langt ifran att skadas af jernvågsanläggningar, äfven om de halva samma rigtning, gagnas deraf; ty den lilligare rörelsen forökar älven transporterna al det tunga godset, Artikeln innehåller likvål ett misstag, då den vill bedöma kostnaden af jernsägar i Sverige efter dem i staten Newyork. Det är deremot säkert, alt i de fleste delar af Sverige skulle kostnaderna blilva betydligt mindie, och mera liknande kosnaderua sor jeruvägarne i de vestra och nya Englands staterna, hvilka varit mycket billigare än i Newyork. Under ruhtik: Götheborgs Handelstidnings konseqvens? har Posttidningen latit en insandare lorsoka alt sätta oss på det hala, i anledning al vår i N:ro 42 af denna tidning medi delade relation, rörande llandelssocietetens, Borgerskapets Udstes och stadens osrige röstberättigade innevanares alstyrhande til bifall af den af Carl Johans församling hos Kongl. Maj:t gjorda underdaniga ansökan att varda införlilvad med Götheborg, under dess jurisdiktion. Insändaren formenar nemligen en stor inkonsequens från vär sida ligsa derutinnan, att vi, då vi annars tillhora det parti, som fordrar upphåälvandet af alla soraldrade företrädesrättizbeter (t. ex. Ådelns och Presteståndets) och under loppet al flere är payrkat fullständig handelsoch närings frihet, icke nu, när det gälI ler staden Götheborgs privilegier, uppträdt och, I på grund al vara förut uttalade ultra Hiberala grundsatser, tagit Carl Johans församlings försvar i striden mot dess vederdelomån, Gotheborgs stads innevanare. Insändaren, som atskilliga gånger forut, i tidningen Åedborgaren, lorebratt oss vär haltr äng d het, lotebrar oss nu, i bosttidningen, den al oss ut ilrigavarande sak iakttagna tystnad. Som man ser, år den hogvålborne insändaren icke god att göra till pass, och minst af alla torde vi kunna våga smickra oss med at erhålla hans approbatur på vara handlingar. bet torde dock tillatas oss upplysa honom derom, at saken icke ännu pr langt när är utagerad, och att vi saledes ännu hafve ganska god tid på Oss, att, om sa skulle behofvas, uttala vår enskilta tanka rörande dess befogenhet eller obefozsenhet. Nir Gotheborgs stads Magistrat och Kongl. Götha Hofrätt afgifvit sina underdaniga ututanåen i ämnet, och de sökande till kongl. Maj:t inkommit med sina underdaniga påminnelser, samt frågan sulanda från alla sidor blifvil skärskadad; då torde det möjligtvis för oss yppa sig något tillfälle att så hafva ett ord med i laget och in concreto tillämpa de läror, som vi ir abstracto förut tagit oss sriheten förkunna. Såkulle imellertid den bogvälborne insändaren gerna nagot dessförinnan bafva lust att lära känna vara tankar; så få vi underrätta honom om, att vi icke anse den j h