e la s å ett Samtal.) . Ni hvad säger den högvåälborne industririddaren om det honom till last lagda uppförandet mot Mamsell Emilie Hogqvist och de andra konslalskare och konstålskarinnor, hvilka, såsom man af tidningarne sett, losvat att understodja honom vid den af honom i hulvudstaden gilna sista seanncen? B. llan påstår hela beskyllningen vara en dikt; ger mamsell Högqvist den smickrande benämningen af la gracieuse Mars de la Sugde, och — nämner icke eu enda ord om de andra, som losvat assistera bonom. Det honom till last lagda uttrycket att hafva beskyllt mamsell llogqvist for brist på mod smanqu de courage) sorklarar han vara rent af en sorvridning af hans yttrande, i hvilket han tillagt henne ett osfvermått af mod (exes de courage), o. s. v. Till vittnen härpå aberopar han sig hela sitt vid scancen varande auditorium. Å. Jag befarar, att jag måste högtidligen återkalla min anspelning på nattmössan och de länga oronen. Maken till Herre att åka och vända och höra hem igen har jag näppeligen hört talas om, då jag undantager Heriar Rääf af Småland och von Ilartmansdorss. Det skall imellertid blifva ganska interessant all se, om icke salig Morgonens insändare en vacker dag dyker upp i Dagen, eller i Posttidningen, och tvingar llerr grelven alt ännu göra en liten tur med dena phaöton, i hvars styrande han visat sig vara en så öfvad och öfverlägsen mästare. Få se bara, säger jag.... Men, buru svänger sig grelve Suzor från de af honom gjorda anmärkningarne mot gardernes hufvudbonader. B. Högst illa, i mitt tycke. Grefve SUzor påstår nemligen, alt Morgonens korrespondent sagt, att ban gjort anmärkning mot sotgardets Jaskar.— Så är dock ingalunda förhållandet. korrespondenten, eller, säsom han råtteligen bör heta, insändaren, har icke nämnt ett enda ord om några kaskar, utan endast om mössor. Jag erinrar mig tydligt, att han uttryckligen säger: De mössor, som förlojligades, äro ännu uniform; det beror ej på soldaten ail asligga dem sedan de ofsen:ligen blilvit utskrattade. Arimcens högste chef, Konungen, på hvars besallning de ännu båras, var tillstå?des; Hans söner, som burit dem, likaså. Var da gycklet med mössorna passande ? Vissa franska soldater bära björnskinusmössor, hvilka bä) Forts. fr. föreg. N:r.