I 1EIINFDen korrektionella polisen har i det emot courtiers marrons (mäklare, som i smyg utöfva vexelyrket) anhångiggjorda målet, då desse icke lagligen kunde ätkommas för handel med förskrifuingar, fällt dem för deras inblandande i veselagenternes göromål, och afsatt en vexelagent för dess otillborliga spekulationer i vexelhandel. De seduaste underrättelserna från Ålgerien, ehuru något förvirrade och bvarandra motsågande, utvisa dock, att mycken öfverdrift liggat uti de den 19 å börsen i Paris gängss oroande ryktena. Faktiskt år imellerlidatt Abd-el-Kaders skaror sramträngt ända till de 12 a 10 timmars väg från Algier belägna lsserslälterna och utfört razzier emot de der boende, Frankrike uoderdänige stammarne. Detta hade endast, såsom J. des Däbats anmärker uti en skarp kritik öfver Bugeauds sätt att föra krig, kunnat lyckas dem i Toljd al marskalkens felaktiga dispositioner, hvilken låtit vilseleda sig genom emirens latsade manöver. General Gentil hade dock, ehuru mera slumpvis, än i följd af egna celler marskalkens kombinationer den 7 öfverfallit ett läger, bvaruti Abd-el-Kader sjelf skall befunnit sig, och tillfogat holom någon förlust. Uti Bugeauds depescher framställas dock sakerna på ett belt annat sätt, så att der beter, att emirens plan att intränga på slätterna i grannskapet af Ålgier blifvit tillintetgjord genom marskalkens atgärder, och att marskalken förutsett och beräknat allt. Emiren bar imellertid lemnat slätterna och stod sednast vid Mtakas på norra sidan al Jurjuraberget hos kabylerna, hvilka ban säges ba vunnit på sin sida. Den med en svag fransk besattning forsedda, i Kabyllandet belägna, staden Dellys svälvade i fara att angripas. len sSamum, af Frankrike utnämnd till Aga osver Flittas och till riddare af hederslegionen, bar gatt öfver till emiren och leder hans rörelse. Man vill i den osvanberörda kritiken i J. des debats emot marskalk Bugeaud se ett tecken till ministerens allvarliga missnöje med marskalken och tillika en antydning, att denne, i fall icke en lysande vapenbragd kommer imellan, har alt vänta en snar rappellering. OSTINDIEN oCIH CHINA. Direkta underrättelser sran Bombay af den 45 Jan. sormäla, att Sikherna, efter en den blodigaste fäktning, hallen med Engelsmännen den 22 Dec., och sedan de, oaktadt eröfringen af deras lörskansade läger, hallit sig ännu 8 dagar i sigte af brittiska hären, den 29 Dec. äter gäll tillbaka öfver gränsfloden Sutledsch. De märkligaste detaljerna af detta fälttåg äro följande: Etter den den 43 Dec. af generalguvernören uttrdade krigsförklaringen emot Sikherna, intog en 8000 man stark brittisk division en fast ställning ungelår 2 eng. mil från Firuzpur, för att hindra fienden från ett angrepp på denna stad. Sikherna hade lägrat sig i äsynen af denna position 3 wil från densamma. De utgjorde 60000 man, bvaribland ett talrikt rytteri, tillika med 420 kanoner. General guvernören drog emellertid med bufvudstyrkan i fotcerade dagsmarcher den avancerade divisionen till undsättning. Större delen af Sikherna satte sig i rörelse den 17, för att bindra förbindelsen emellan de begge korpserna, och den 18 öppnades sientligheterna. Den brittiska hären, under general-guvernören, 14,000 man stark, hade denna dag gjort en lang marsch, för att uppnå det 22 mil från Feruzpur belagna Mundih och hade koappt slagit läger, lorrän undearratelse iuträlsade, att 30,000 Sikher voro i antagande. Knappt voro trupperna under vapen, förrän Sikhernas artilleri öppnade striden, som vid solnedgangen slutade med Sikh——— — omm. D(DE— — — — — — —(AR ä Fj——kI— ——— —?—D—— eruas atertag, bvilka mäste på platsen qvarlemna alla sina kanoner. Ehuru härdt medtagne, vände de dock tillbaka följande dagen, för all bortskaffa sine döde och sarade, hvarvid de icke stördes af Engelsmännen. Enzelsmännen hade i denna strid, som kallas slaget vid Mukdih och stod den 48 Jan., enligt officiella uppeilter lidit en förlust af 213 döde, varibland 435 europeiska olsicerare och 637 sa