Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1846, sida 1

som någon kompliment ät fve helst då man jemlör densamma w Fp shek annat, som längre ned i samma uppsats förk mer, i anledning af Tante Ebbas uppträdande i Aftonbladet såsom den interessante grefvens skyddspatronessa. Icke desto mindre har H:r gresven nu, i sin inledning till poömet adieux 3 la Suede, oppet och högtidligt förklarat Figaro, jemte Aftonbladet, Dagligt Allebonda, Dagbladet och salerhäll löjet, om du kan!) Postoch Inrikes-Tidningar, intaga främsta tummet inom svenska tidnings-pressen, samt med mycken patbos bemburit så väl den förre som de sednare sin lifliga erkänsla för den ständiga välvilja, med hvilken de uppträdt till hans försvar. Hvad säger du om det, min kära bror? A. Man skulle lätt kunna falla på den sanken, att grefve de Suzor icke hade just synnerligen mycken reda på bvarken hvad han läste, talade eller skresve. Eller måhända är han dock, när allt kommer omkring, en mycket försonlig och tålmodig berre, hvilken icke allenast med resignation underkastar sig kritikens gissel, utan till och med, sedan första svedan af slagen är öfverstånden, bugar sig, komplimenterar och tackar för nådigt straff. . B. Den förra delen af ditt yttrande, nemligen att ban icke har synerligen reda på bvad han gör, går jag gerna in på; men den sednare hvarken jag kan eller vill underskrifva, emedan den står i uppenbar strid emot det sinnelag, som grefve de Suzon uti anmärkningarne till poömet adieux å la Suede visat sig hysa mot sina öfriga vedersakare, Vinterbladet, Dagen Helios, o. s. v. Så t. ex. berättar ban på ett ställe, att IIr Behrens i Stockholm, uatom sitt hötel garni, äfven har en rokhlubb, ader alla aftnar flere tidningsredaktörer komma tillsammans, och att det är just i denna rökiga arsenal, som man hopsmidt alla de småaktiga gemenheter (petites noirceurs), hvilka visst folk sedermera slungat emot honom. Jemför man denna nya beskyllning med hvad grelve de Suzor förut yttrat om vissa tidningar, dem han sagt ingen honnett menniska vilja taga notis om; så måste man medgifva, att han näppeligen kunnat gå längre i elakbet och hätskhet. Eller hvad vilja väl båda dessa låga iusinuatioper säga annat, än alt inehållet af de af honom utpekade bladen 4) tillkommer i en krogatlmospher, och soljakteligen 2) icke kan utöfva inflytande på, eller läsas af, några andra än sådana, som i den helst emoltaga sina intryck ? A. Ganska rigtigt anmärkt. Men har grefve de Suzor ännu något mera att förkunna? B. Ja, han komplimenterar salig Morgonens f. d. utgifvare, Herr Hellberg, för ett bref, som denne tillskrifvit honom, i akt och mening all råda Herr grefven till att hhta publicera sitt adieux å la Sudbele, etc. ete. Sedan Herr Suzor, i följd af detta bref, gilvit salig Morgonen sullkomlig absolution, företager han sig on kalfatra Morgonens s. k. Åkorrespoudent, d. v. den insändare, som i nyssbemåltle tidning örst upptrådde emot honom. bervid går han på intet sätt lätthäåndt tillväga: beskyller sonom för att icke första franska språket; att icke hafva hört rätt; att hafva framkommit med uppenbara osanningar, o. 8. v. Slutligen råder Herr grefven honom, att, i stället för en af de omtvistade släpmössorna taga på sig en pattmössa och för all del draga den väl ped, så alt den skyler öronen, emedan de äro något väl långa. A. Åj:aj! Har icke Herr grefven den gången råkat, att, såsom ordspråket lyder, tala om rep i hängd mans bus?.... Något derat var det åtminstone; det kan icke nekas. B. Ja-ja! Etiam interdum dormitat bonus Homerus, det är, på Svensko utiydt: äfven Tante-Ebba-snillet Suzor kan någon gang råka att laga sig en tupp-lur. Men nog härom! 13 1