Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1846, sida 1

väl, och gjorde några anmärkningar olver vår plötsliga afresa. i — Det rör blott mig, min herrel — svarade han barskt. i Jag sökte förgäfves att förklara för mig, hvarför vi med ens afseglade under såogunstiga omständigheter; ty vinden var oss ännu vidrig, och vi hade stor möda all nå öppna sjön. Dock hade jag bekommit ett sådant prof på kaptenens maner, all jag icke ville fråga honom en gång till. Jag gick till hvila, och lemnade icke min kajuta förr, än man kallade mig till frukosten. Vid inträdet i salongen, blef jag lika så ösverraskad som förvånad att derstädes finna en åldrig herre och en ung dam, som tycktes vara hans dotter. Jag presenterades för dem som reskamrat, och gjorde straxt för mig sjelf den anmärkningen, att deras närvaro skulle blifva mig en rik ersättning för kaptenens buttra karakter. Herr Monti var en man af stor bildning och angenämt umgängessätt, och hans dotter en mild och älskvärd flicka. Ja lifligate och förtroligare vårt samtal blef; desto kallare och mera frånstötande visade sig kaptenen emot oss. Sällan har jag sell en person med ett så vedervärdigt yttre; hans nästan kopparfärgade ansigte, hans svarta, krusiga hår, hans små genomborrande ögon gåfvo honom ett i hög grad gement utseende. Hans fasoner och handlingar motSvarade delta yttre, och förrådde en elak och grym själ. Jag fann högst besynnerligt det sörtroliga förhållande, i hvilket kaptenen stod med sin besältning, såsom hnågonting helt ovanligt emellan en skepps———— —(— ———T—a—kqä3I -uikektitnktedttetete besåshasvare och hans underiydande. Deremot Var en neger, som passade upp i kajutan, alldagligen ett osler för hans råhet. Herr Burder tycktes finna en barbarisk förnöjelse uti denne olyckliges lidanden. Salomo, så hette negern, uppfyllde ofta skeppet med sina jämmerrop, under det hans herre fördubblade sina förbannelser och misshand