Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1846, sida 3

fe ban venne gendarmer, som anhollo honou. i den tanka alt han var ca spetsbos. Sedan mjölnaren gifvit sig tillkänna, bad han gendarmerne beledsaga sig, ty han könde en så stor ängest. De villloro hans önskan. Åokomne I närheten al qvarnon, bemårkte mjölnaren ljus i ett rum, der hav bade sina pengar och hans ängest blef allt större. Ilan bad gendarmerne vänta vid porten, tills hun böondit sin hund vid hedjan. När han langsamt närmade sig, läg bunden ihjälslagen vid sin bod Nu fann man, att en olycka mäste ha tilldragit sig och alla tre inträngde i huset; men, o himmel! pigan sunno de först ligga strypt, sedan hustrun och barnet ännu ryhande i sitt blod, De närmade sia nu ruwmet, hvarest ljuset brände, och 8 karlar sutto vid bordet och delade de röfvade penningarne. Två af dessa blefvo nedhugne af gendarmerne, fyra svårt sårade. Tvenne lyckades det att komma på flykten. Alla 8 voro dagahaslar hos mjolnaren. 2 ERNER