Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1846, sida 2

92 Mm —————ö————————— — — —— — Oh! jag glömmer ej så snart — sade jag bittert —. Jag g J Jag jag är ej lik Robert Tyvonarlen Hon darrade. — Han har då glömt mig — återtog hon svagt. Hon tillade ej ett ord mera, hon atertog sin plats och sänkte hufvudet, liksom ville hon för mig dölja sina förgäfves hejdade tarar. Jag angrade det sätt hvarpå jag meddelat Bergeronette det däödande slaget, men denna hastighet var ett svurtsjukans foster. som jag inför Gud alltid förebrär mig. Bergeronette sökte förgätves dölja den djupa rörelse hon erfor vid underrättelsen om Roberts glömska af sina löften. och eftergifvenhet för en stolt moders laga beräkningar. hennes ans igtsuttryck undergingo i ett nu, en märklig förändring; det var lätt att se, att hennes hjerta var nära att duka under för smärian och egen ansträngning att dölja sin själs tillstånd. Jag sökte på allt sätt mildra det hastiga och obetånksamma uti mitt sätt att meddela Bergeronette denna sorgliga underrättelse. Den älskvärda varelsen gjorde mig räkning härför, och för att förströ oss båda, och skingra vara ledsamma tankar, fattade hon min arm. och vi företogo oss en promenad på stranden. Hon var förtjusande! jag förstod att hon handlade så endast af vänskap för mig, men den som älskar hoppas, och jag. .... jag tänkte: kärleken efterträder vänskapen, Deuna dag var en af de lyckligaste i min lefnad. En gammal bondhustra serverade vår supe. Bergeronette ät ingenting: hon klagade öfver ett lindrigt illamående. Vi öfverenskommo att följande morgon, om vädret var gynnande, göra en promenad uti bät; hvars skötande Bergeronette förbehöll sig. Jag lemnade Bergeronette tidigt, för att ej undandraga henne sin hvila och begaf mig till värdshuset, der jag tagit in på Loc-Tudi. O!jag var lycklig!!! — Oh! jag skall älska dig Bergeronetie — sucka