Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1846, sida 3

2 —1—1R -442 : — MTM Of ÄTTER TLS LUTA TTT O Dad sta. Är 1815 den 17 Febiuari blefvo de aldraförst föreslagna wi Underhuset, och samma dag, som Napoleon, vid sin — återkomst från Elba, höll sitt intäg i Paris, lästes spanmalsballen för tredje gången i Öfverhuset och erhöll hralt af lag. Motionären i Underhuset var herr Francis Robinson (sedan upphöjd till pår under titel af earl af Ripon och medlem af oministeren så väl under Canving som Peel), hvilken såsom ett hufvudargument för spanmalstullens införande gjorde gällande de band, man allt sedan Edvard UI och Elisabeth lagt på ullproduktionen. — Denna stora historiska grundval for spanmålslagarne har dock bevisat sig vara ganska löslig, i det först efter ullhandelns fullkomliga srigifvande så vål såirasveln som labrikationen af yllevaror gjort utomordentliga sramsteg. Emot Robinsons förslag uppträdde såsom en den krastigaste försvarara al folk ets och isynnerhet arbetande klassens interessen, Sir Robert Peel — icke den nuvarande miaiStern, sota då ännu var en belt ung man, ulan hans far, en till stor tikedom kommen kattunslabrikant, hvars skäl emot spanmalslagarnes införande ännu äfven i denna dag healva sin brast och hunna tjena sonen till raltsårdigande, då ban röstar för deras ofskaffande. Nästan alla olägenheler, som sedan visat sig, plevo då på sorhand påpekade sasom spanmalsbillens nödvändiga följter. Men Castlereagh oci Liverpool trodde, att man, vid den, genom den allmänna verldssfreden äter öppnade skeppslarten, borde älvensåvål göra ngot for Agrikulluristerne, som del redan, genum navisa ionsakten och prohihitivtullarne biipit SU1tjält för skeppsredarne, köpmännen och fabrihanterna. Forgåsfves förklarade sig bela Londons City emol spanmalsbillen. En till underhuset ställd petition emot densamma blef på mindre än 10 timmar undertecknad af 40,514 borgare i Cilys en annan, till Ölverhuset rigtad peli ion hade öfver 80000 underskrilter. I Westminster förefollo inmultuariska upptråden, och på aftoneu den 6 Mars var Underkuset omgilvet af förbittrade folkmassor, som uppgålvo sorlärliga Föp, att man icke måtte döma dem till hungersdöden. Mon anhöll de i vagn eller till häst ankommande Underhus-medlemmarne, för alt fråga dem, för hvad de skulle votera, och de, hvilka såsom herr Baring (nu Lord Ashburton) med någon emphasis förklarade, att de ville taga sig an folkets rättigheter, öfverhopades med hyllningar, under det andra, hvilkas ministeriella tänkesätt voro kända, endast senom militärens mellankomst skyddades för handgripliga förolämpningar. Till och med den ädle Wilberforce, som, för alt vinna ministeren för sina slafemancipations-plaver, losvat den sitt understöd i denna fraga, kunde blott genom ett militär-detachement skydda sin boning emot angrepp. llerr lambton (sedermera earl af Durham) hade vid sitt inträde i Uaderbuset, då han, som var mycket populär, ville lugna solket, varit nära deran att blifva nedriden af kavalleriet ; och detta förmådde houvm att i parlamentet inlägga en häftig protest emot militärens insktidande inför landets representanlers ögon. kmellertid skulle detia ofverhlagade inskridande sorulan, lugnet vål svarligen blilvil återställdt. rodbeskattarenv kobinsons hus shulle förstöras; det kom visserligen från affären med några yttre skador, dock blefvo ly värr genom de ur sonstren skjutande Soldaterna en karl och ett fruntimmer dödade, Så har således denna al manglaldig nöd och elände åtsoljda åtgärd straxt vid sitt införande blilvit beseglad med blod, hvilket säkerligen. skulle flutit ännu ymnigare, om icke vid samma tid folkets uppmärksamhet, genom Napoleons återkomst, äter blilvit afledd srån de inländska på de utländska angelägenbeterna, Alla glömde spanmålslagarne, för att fira Wellingtons triams, dock har, såsom man nu ser, santingen ändå slutligen tagit ut sin rätt, och den gamle segerhertigen, som vek för ingen, mäste nu vika för de omständigheter, som fordra dessa lavare afepaffan ta