Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1846, sida 2

git vären — atertog grefvinnan med inställsam ton. — Han maste tro er vara glömsk, otrogen: jag känner min son, han ekall ej dröja att inga på vära sörslager. ty han har ej afsky för sin vackra kusin. Bergeronette smälte i tårar. Mitt hjerta sammanpressades. — Grät ej så mitt barn — sade grefrinnan bevekande. — Var stark och ert kön värdig, och visa er lika rättänkande genom att aflägsna er, som min son alt vilja gifta sig med er. Tra mig, ert samvete skall förlata er en sådan handling, och tvenne familjer skola vara er evigt tacksamma för er beredvillighet, att bidraga till deras gemensamma önskan, Grefvinnan Tyvonarlen sade nu till Bergeronette, att hon kunde välja sin bostad uti hvilken aflägsen stad hon ville, och att hon qvartaliter skulle erhälla ett nödigt underhåll. vid dessa ord gjorde Bergeronette en rörelse af förundran; hon borttorkade hastigt sina tårar, och fästade med stokhet sina sköna ögon på grefvinnan. — Gud ske lof min fru — sade hou med alfvarsam röst — mitt arbete har hittills varit tillräckligt tör att tillfredsställa mina anspråkslösa behofver. I hvilket fall som helst, vill jag ej vara någon obligerad. Jag kan ej emottaga ert tillbud, och jag ber er ej söka öfvertala mig härtill; det skulle vara utan ändamål. Hon atertog med bemödande. — Jag skall emed!ertid göra hvad ni önskar min fru; inom få dagar skall jag ej mera vara i Paris, och Robert skall med min vilja, aldrig veta hvart jag tagit vägen. Ni kan räkna på mitt ord min fru. (Fortsättes)