Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1846, sida 2

— ää—— — — — —————————————————————— i bitterhetens bägare. Bergeronetie blef synbart rörd häraf; det stackars barnet sökte förgäfves dölja de frambrytande tårarna. Grefvinnan Tyvonarlen utvecklade nu hurusom hennes man, i lifstiden, hade gjort ansenliga törluster uti ätskilliga olyckliga företag, och att af en stor förmögenhet som han hade egt, återstod nu för henne och hennes son. sedan skulderna efter grefve Tyvonarlen voro liqviderade, endast ett medelmåttigt underhäll, otillräckligt för Robert att representera som ättling utaf en af Frankrikes första familjer. Hon bemödade sig att gifva uttryck ät dessa sista hennes ord, för au göra Bergeronette uppmärksam på hvilken skillnad det var emellan fiskaredottern och telningen af ett anrikt stamträd. Bergeronette sänkte tigande hufvudet. Grefvinnan återtog rörd; — Min son kan återgifva vår familj sin förlorade glans; ban kan blifva millionär. Men härtill fordras att han gifter sig med sin kusin. Detta giftermåäl är utom all frågan lysande och passande; det skall göra Robert lycka, jag är öfvertygad derom. Emedlertid nekar min son till giftermålet, och or-aken till detta nekande känner ni. — Ja, mademoiselle, ni är det enda hindret till tvenne beslägtade familjers närmare förening. Grefviunan teg ett ögonblick, och tycktes vilja gissa till Bergeronettes tankar. Bergerönetie höjde längsamt sitt bleka ansigte; betraktade Grefvinnan Tyvonarlen med en frågande blick, som tycktes säga: hvad skall jag göra, Grefvinnan närmade sig henne och fattade hennes hand, — Det beror på er — sade hon — om detta giftermal nagonsin skall ega rom. Om ni har mod till en ädelmodig uppoffring, så mäste ni aflägsna er på elt är. Bergeronette darrade. — Det är nödvändigt, att han ej vet hvart ni ta