Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1846, sida 1

Robert ATyvOmarlen är af hög börd: hvad hoppas ni for er kårlek? — intel — svarade hon bedröfvad. — Robert är sin mors älskling, och hon, som har 10reslagil HOHGGn ett lysande parti. sade i gär att hon aldrig samtycker till vår törening. — Men Robert kan gilla sig utan detta samtycke — lillade jag ängsligt. hergerarl de upplyfie stolt sitt hufvud. — Han föreslog mig del i går — sade hon — men jag nekade. Jag kan älska honoms emot hans familjs vilja, men vifta mig med honom. aldrig! pe Tvenne stora tårar banade sig under dessa ord, väg utfor hennes bleka kinder, hon bortlorkade dem gt nast och återtog leende: — Jag var i sanning mycket lyckligare, då jag i barndomens oskuld sprang barsolad och lekte på stränderna vid Loc-Tudi. Bergeroneile återtog sitt arbete. Jag var nedslagen och forstämd af hennes afslag. det hon gjort mig på ett så upprigtigt sätt, men jag rasade jag gjorde bättre: jag lade milt hopp på tie 3 vingar, some förinå noja sig öfver så många svårigheter. Jag räknade på jramtliden; kände all jag älskade nog högt för all kunnå v vänta. Då jag öppnade dörren, för alt aflågsna mig mötte jag en dam, som jär VM Klin ör lorundra: igenkände vara grelvirman ÅTyvonarlam. — Herr Fredrik Talhoust — sade hon ironiskt i det hon irälsacle mia. i Och utav att gitva mig tid svara, adresserode hon sig till Berceronette. i — Jag onshatle tala vid Mademoiselle Bergeronoötte Colldro? — Del RR jag min fru — svarade denna, resandde sis upp. — (CLtrelvinna Tyvona:lm — (ramstarmtitadle