Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1846, sida 1

bert. Jag hade dock så mycken sjelfbeherrskuing all jag ej lät den utbryta, men aflägsnade mig snarl uti oden ofverltygelsen att Robert Tyvolarien var Bergeronettes förklarade älskare. Klockan var omkring sex följande morgon då Jag öppnade milt tenster. Bergeronette hade redan vattnat sina blommor. Jag upptäckte henne bakom gardinen: hon arbetade. Jag begaf mig till Bergeronelle. Ankommen till hennes dörr hörde jag att hon sjung, men hennes röst sorefoll mig denna gång mindre munter än vanligt; jag kände mig rörd och inträdde med ett forläget utseende. Hon emottog miz med godhet, men tycktes vara bedröfvad. Denna omständighet ökade min förlägenhet; jag tvekade att förklara henne mina känslor och förslag. Slutligen gjorde jag henne min förklaring med tillbudet af min hand: hon lycktes ej vara förundrad häröfver; hon såg på mig godhetsfullt och svarade ined en melankolisk röst: — Om ni vore en vanlig ung man, herr Fredrik, så skulle jag åtnöja mig med alt svara er vjag vill cj gilta mig.o Men emot er föredrager jag att vara upprigtig, och all säga er sanningen för all motivera det alslag, som jag med saknad gör af er hand. . : iton meddelade mig nu hvad jag redan fruktade, alt hon älskade Robert Tyvonarlen och var älskad af honom tillbaka. Denna kärlek, som hado uppspirat på Occanens slränder, hade slagit rotter uti bådas hjertan. och blomstrade under Parid qvalmiga och förföriska himmel. Det oförställda och upprigtiga uti Bergeronettes sätt att omtala sin böjelse för den unga Robert, ofvertygade mig snart att deras kärlek var ännu ren och helig, samt dem värdig. Etter ett Ögonblicks tystnad, hvarunder en lislig beundran sor Bergeronette stridde mot pitterheten af mitt selslagna hopp, sade jag med darvande röst: