Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1846, sida 2

Article Image
ken deras rättigheter belryggas, eller, för alt tala med Hr professorns egna ord (pag. 8), de känna sig ej mera behöfva, böra eller vilja stå under förmynderskap; de känna, att för dem talar sakens inre råttrisa. — Men huru kan adeln hafva någon förstfödslorätt,; när de o lralse stånden, på grund af denna inre rättvisa, kunna med fulla skäl göra anspråk på densamma. — Jo, svarar Ir Fryxell, Adein har den yttre, den skrifoa lagen på sin sida. Men hvad vill väl en yttre, skrifven, mången gang genom uppenbart vård tillkommen, lag såga emot en inre, på obestridlig råttvisa grundad, lag, belst då en stor del af de ofrälse stånden i närvarande tidpunkt innehafver sådana egenskaper, (osvervågande förmögenhet och bildning, samt deraf följande sjelfständighet och interesse i staten) hvilka professor Fryxell sagt i staternas barndom hafva varit just de, som qvalisicerat vissa personer till utmärkelser och toreträdesråttigheter framför andra? Utgjorde i staternas barndom sormögenhet och en bögre själsodling tillräckliga skål for adeln alt tillskansa sig vissa rättigheter och förmåner, så mäste de äfven för de nuvarande ofrälse stånden vara tillräckliga att återbörda desamme. H:r professorn har också (pag. 4) uttryckligen och högtidligen förklarat det vara sin tro : 4! alt en person icke endast i följd al börd kan tillerkännas hogre rättigheter, än en annan; 23 att, om dock så sig förhölle, så olverensstämde det hvarken med billighet eller rättvisa ; 3) att så utvecklade och allmånt kända, som de statsrättsliga begreppen nu äro, kunde ett sådant förhållande icke i långden fortfara ; samt 4) att vår svenska adel, såsom eget stånd, med personlig, blott på börd grundad representationsratt, sådan som nu, bör och skall förr eller sednare försvinna. Men rättigheter, om hvilka man med full trygghet kan säga, att de, utan användande af valdsmakt, blott till soljd af den i sjelfva saken inneboeude rättvisan, skola forsvinna, äro i det stora hela taget lika med moll, och det var detta, som slutligen skulle bevisas.

25 februari 1846, sida 2

Thumbnail