Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1846, sida 2

re och strängare botöfuingar. Då bon på sisistone önskade lösslita sig från alla verldsliga omsorger, och utan tvifvel också förutsåg Indiens oundgängliga öde, bestämde bon sig för att ufsluta den traktat,som Dyce föreslagit henne, och som man icke underlatit att genom nya agenter förelägga henne. IIOn testementerade vid sin död riket Sardannah till engelska kompaniet, emot det att detta sällkap tillförsäkrade hennes son om en betydlig summa pengar, förutan de skatter och wobilier, hon kunde efterlemna honom. Härefter erbjuder heunes lif ingenting märkligt. och historien har om kenne ingenting vidare att förmäla, än att hon dog i Junuari 1836. Drotmiagen hvilar vid sidan af sin man, i det sörut omtalta katholska kapellet, som bon förenat med ett kloster, hvilket nu är ett af de rikasle i Indien. Dyces ändalykt var värdig hans lefnad. Då han i Englund erfor, att hans kungliga älskarinna aflidit, skyndade han till Calcutta, för att göra sin egen son stridig en del af arfvet efter dennes mor. Europcen ansag sig säker om seger Öfver Mulatten inför en domstol, som leddes af koloniala fördomar. Processen var alleredan börjad. då han dog af koleran 13 dagar efter sin ankomst, ett offer för sin girighet och sin sista vanärande handling. Man far ofta i Paris, på Elyseiska fälten, uti ett elegant equipage se en ännu ung man, som är lätt igenkännelig på den saffransgula hyn, de stora orientaliska Ögonen, som ofta ha ett feberaktigt uttryck, och på hans stränga, melancholiska anletsdrag: det är Dyce Sombre, drottningens son. Också honom har namnet Sombre — mörk, sorgsen. dyster bragt olycka. flans hustrus mera än lättsinniga uppförande har flera gånger bragt den olycklige Asiaten, hvars svartsjäka man upphetsade, nåra vansinnigheten. För icke länge sedan försökte hon, för att ät