Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1846, sida 2

rar mol närgränsande hus, brandbotten, m. m.: men just denna omständighet innebär ett förbållande, som ännu mera ådagalägger olämpligheten af bifall till församlingsboernes begäran. Det torde iche hafva ingått i Sokandernes plan, att för deras åbyggnader i den tillärnade nya stadsdelen underkasta sig enahanda byggnadsordning, som för staden nu är gällande, enär sådant skulle föranleda till total ombyggnad, hvars kostnad torde öfverstiga de genomansökningen åsyftade fördelar ; och då således de trädbyggnader nu i församlingen finnas skola komma att qvarstå, samt möjligen en betydlig del deraf anväudas för varu-upplag, kan följden deraf vid inträssande elts-olyckor blifva, att större varuqvamiteter gå förlorade, samt i betydlig mohn för stadens handel skadlig; ty då påråknad trygghet mot möjliga olyckor utgör et bland vilkoren för åstadbom:uaude härslädes af större hommissionsoch spedidonssamt etransilo-aflärer, med alseeunde på den genom Östersjöns förening med YVestertafvet alsetda trafik, och stadens solidare bygagnadssätt för sådan handel erbjuder trasikerande all säkerhet mo laga assurancepremier, kunna olyckshändelser, som inträffa i Carl Johans församlings trädmagaziner och de förluster, som deraf vällas, låtteligen betaga stadens handlande det förtroende, som de under tillvaron af nu existerande för hållande, lyckats tillvinna sig. De af församlingen anförda olägenheter i afseende på asfständet från tingsstället, äro icke större, än i Örgryte socken, och vida mindre, än för landsbygden i allmänhet, enär domhafvanden är bosatt i staden och alltid kan der träffas. Deremot måste församlingens förläggande i judicielt afseende under stadens domstolar ovillkorligen föranleda dels till okande af domstolspersonalen, och afloningen derför komma at: belasta stadskassan, utan motsvarande inkomsdels ock till många andra olägenheter, hvilka Vällotl. Rådbus-rätten icke torde, vid algifvandet af dess insordrade utlåtande, underlåta att anfora. Gotheborgs grundläggare, den store Konung Gustaf Adoll, som shåänkte staden dess privilegier, bar utstakat den plats och det område, somskall tillhöra staden, och inom hvilka det tillatils att drifva stadsmanna-närinzar. dlitid omhuldad af sina konungar, bar staden också oförkränkt bibehållits vid sina rättigheter. Med tryggbet kan staden ock dersor uu hoppas enahanda huldhet af en älskad konung? Af dessa nu anforde skål, och enär Carl Johanförsamlings införlifvande med staden icke är af något behof pakalladt, samt endast skall föranleda till församlingsboernes enskilda fördel på stadens och dess innevanares bekostnad, måste Borgerskapets Aldste på det högsta bestrida och alstyrka nådigt bifall till hvad församlingen begärt. ———— Fiskare från shkärmnarden hafva I dasc farofärf