Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1846, sida 1

hvarandra. Engelsmännen kommenderades den gängen af major Munro. Kejsaren, Viziren och Mir Kassim befunno sig i den fiendiliga armeen. Sombre var, i Spetsen för sin disciplinerade korps, dennes egentliga själ och anförare. Striden började klockan I på morgonen. Sombre angrep flera gånger En gelsmännen i spetsen för sina Seapoyer. som voro igenkänliga på den goda ordning de iakttogo och den regelmessighet, med hvilken de manövrerade. Vizirens ock kejsarens trupper, uppmuntrade at detta föredöme, visade icke mindre mod; dock strandade angreppet, säsom alltid, emot den europeiska öfverlägsenheten och brittiska kallblodigheten. Efter flera fruktlösa anfall, drog den indiska armeen sig långsamt och utan oordning tillbak a. Munro förföljde den ifrigt; men Sombre och hans lilla oöfvervinnerliga bataljon spärrade honom vägen. Det lyckades Sombre att rädda lemningarne af kejserliga hären, genem att förstöra en ponton-brygga, som på nagot öfver en mils afstand fran -valplatsen förde öfver en djup och strid ström. Slaget hade varat i 3 timmar och utgången ett ögonblick varit oviss. Sådana bedrifter kunde icke annat, än sprida Sombres ryktbarhet öfver hela Indien. och det stod honom nu fritt att välja emellan alla de indiska furstarne, hvilken han ville tjena. Efter att vexelvis i 12 är ha statt i Kejsarens, Vizirens och flera andra furstars sold, träffa vi honom ändtligen igen på vägen till staden Saråannah, Sedan Sombre blifvit gift med drotmingen och kommit att dela makten med henne, var ban allt för klok att tänka på, att utvidga sitt välde genom krig ; hon öfvergaf nästan helt och hället vapenyrket, för att begifva sig in på den diplomatiska banan. Som han i den engelska maktens tillvext säg de särskilta indiska staternas förnämsta och mest hotande fiende, sträfrade han oupphörligt för alt bekämpa densamma, eller åtminstone hejda dess framsteg. genom att förena dess fiender. Hans system be