ganska rigtigt, att det knappast kan företes någon bättre vederläggning af Hr Fryxells förordande för den Svenska aristokratien, än just dessa hans egna berättelser. Artikeln om djernbanornag är nu afslutad. Den lemnar atskilliga anledningar att inse flera fördelar, som kunde hemtas af jernvägarne, för svårt land, är de man ännu i allmänhet velat -medgilya. — Sverska Minerva har intagit ANtonbla lelsa AÅrklåring i anledning af Minervas artikel 4Ja så Åtoch påstår, att den påminner nog mycket om arälven och rönnhären 4 Minerva beundrar Fimellerlid Åstonbladets tro på framtiden, och dess trostegrunder att reformen går ei alla salle, samt att frågan blott är onmr några är mer eller mindre.? Minerva anser åter några är vara en god tid att vinna, ty under tiden kan mycket vrida sig på rosten, etc. . En observation på Bielas nu synliga komet meddelas ur Allgem. Preuss. Zeuung för den 51:ste Januari, underteknad af Encke. En insändare lager Dagen i försvar i anledning af Östgötha Correspondentens artiklar; dessa sägas nu härflyta deraf, att correspondenlen blifvit ett böjligt redskap åt andra, o. s. v., äfvensom landsorts-pressens artiklar emot Dagen sågas hafva sitt ursprung fran den fival, som kan skada, och redan lärer bafva någon skada af Dagens framgångar. Detta sednare är verkligen någonting rätt löjligt, och passade bättre att stå i Dagen, än i den kloka gummans tidning. Minerva inför ett beriktigande af t. s. chefen för östra vågoch vattenbyggnads-distriktet, G. De Geer, som förklarar ochi hufvudsaken vederlägzer den uppgilt, Minerva gjorde, alt baron Nordenfalk skulle söka förmå åegeringen till att anslå medel till en kanal, af hvilken blot hans eget stora bruk Ed skulle bafva nytta. Minerva yttrar sjelf ingeuting vidare derom. Dagen bar i två nummer lemnat ett biografiskt utkast osver Svenska Kronprinsen Carl August; hufvudsakligen samladt utur Jacob Aalls Öidrag til Norges Historie fra 4800 lil 1815. Ett bref srån Skåne lemnar en dyster beskrisning på tillstandet, äfven der; men det sorefaller besynnerligt, att man ej ser ortens lidningar orda derom, utan blott Minerva och Dagen. Dagen förklarar sig, ehuru med förbehållsamhet, emot jordens skiftning och hemmansklylningen, anförande hvad deremot i Norrige blifvit invändt af sinans-departementet. Nu vet dock hvar och en, som litet följt med sakerna, att alla finans-departementer i verlden blott alse att få upp skatterna och lätt och säkert indrifva dem; så att det skulle vara något rätt underligt om Norrska finans departementet skulle söra ett undantag ifrån den byråkratiska sordomen, att hemmansklysning är skadlig och icke betryggande för statskassan m. m. Men Dagen talar sjell om, att Justitie-departementet i Norrige deremot tillstyrkt att låta nuvarande illåtelse till jordens klylning bestå. Det är imellertid besynnerligt nog att se, huru Dagen så småningom kommer in uli alla de samma politiska och stats-ekonomiska irrläror, hvilka konservatismen så gerna vill antaga såsom trosartiklar.