Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1846, sida 2

? () 12 111 11 4444 111210 11 WIRE 1011 112 KAP reform, då de lägga alla hinder i vägen för en jemn förbindelse med England; men det höfves deremot alla dem, som ifra för näringsfriheten och tro, att en sadan förbindelse skall atminstone byässa deras vapen,-alt göra allt för att vinna sin önskan. Frågan i allmönhet om snabba postförbindelsers inverkan på ett lands handel är numera så fullständigt utredd, att derom ej han fordras månsa ord. Man bar lärt sig inse, att det ej är blott nybetshegär, som framkallat sträfvandet derfore, utan att detta deremot framgår ur de maleriella sordelar, som handeln deraf drager. Man bar lärt sig förstå, att snabha posthommunikationer i betyd:ig mån oha ett lands törelsekapital genom att föranleda och möjliggöra hastigare omsättningar; att de ingjula mera stadga och säkerhet i affärernas gäng och derigenom förebygga förluster att de ge tillsålle till afsättning och köp, hvilka under andra omstäåndigketer skulle gi förlorade. Ka snabb varutransport erbjuder samma fördelar och dessutom den af minskad räntefarlust, hvilhen a handeln häremellan och Ilull troligen skulle uppga till ungefär den summa, hvarom uppoffring från regeringeus sida är satt i fråga. Salser, sadana som dessa, har man ej gjort sig besvär alt gendrifva; men man har kringgalt frågan och förklarat att ensamt Götheborg skulle atnjuta de afsedda fördelarna. betta påstående, om det stoder sig på nagot alls, utom den förr omnämnda alvogheten, måste då stödja sig på en soreställning, som visserligen har haft sin tid, men numera synes vara allmänneligen forkastad, den nemligen, att handeln äger värde endast i och for sig sjelf och att enda vinsten , den sramhallar, är den, som stadnar i köpmangens kassakista. Men hvar och en, som växt ifrån elementerna, uppfattar lätt det grundfalska i en dylik foreställning. Ilandeln har ett högre, ett vigtigare kall: den är en oeftergillig länk i industriens stora kedja, en nödvändig medlare mellan producenter och konsumenter. Under det de förre vid sina verkstäder, fabriker eller landtbruk finna ständig sysselsättning, rigta hela sin uppmärksamhet på arbetets gång, och sin uppsinningssormäga på förbättringar i det, som under deras händer produceras, spejar handeln omkring med städse vahsamt öga, för att upptäcka bästa orten för dess förmånliga afsätlnin;; och under det de sednate sköta sina olikartade värf, lägger handeln, så att säga, vid deras dörr allt, hvad de af lilvets förnödenheter behöfva. Handeln, soretagsam och driftig, sprider sin verksamhet öfverallt, uppkallar production der, bvarest den aldrig förut funnits, väcker till lif döda kapitaler, ock, sjelf producerande, bidrager den mer än nagon annan näring till nåringsslitens befrämjande och ökande af nalionalsormogenheten. Derföre måste ock allt, som sorsvårar handeln, eller lägger binder för dess verksamhet, blifva i samma mån känbart för dem, för hvilka handeln är medlare, och allt som underlättar handeln, mäste älven på den utosva ett vålgorande inllytaude. Må man derföre iche säsom skål for iftagavarande postsörbindelses förkastande anföra, alt Götheborgs stad ensamt skulle deraf draga nytta! Tror man ej på theoretiska slutsatser (om än så klara som de anlorda) så kan man ju förfråga sig hos vederbörande i de orter inne i landet, till hvilka Gotheborgs handels-sarbindelser sträcka sig, fråga handelscorpserna i Uddevalla, Wenersborg, Carlstad, Lidkoping, Mariestad, Jonhöping, Boras m. sl.; fråga bruhsoch sabriks-idkare i Wermland, Dahlsland, Småland 0. s. v. Ius. är då ösvertygad, att alla med er mun sbola bära vittnesbord om sakens vigt och allmänna nytta 3). En regulier postlörbindelse med England år också nu al langt större vigt, in vid nagot soregående tilllalle. För några är sedan var England endast en ringa afnåmare al värt jern, och gållande, förminskat sig : 1843 med 53 procent, 1844 med 1075, procent, 1S45 med 5; procent el föregående årens brott-antal, och detta med en allljemt ökad befolkning.