des kan ba hopp om alt sippa uppsöka en Imårkpad på andra sidan Goda Hoppsudden. En annan sak, som fortjenar hågkommas, är att för några är sedan fanns blott sällan tillfälle till spanmålsexport på England, och detta alltid under riskabla förhållanden ; numera är, genom spanmålslagarnes förändring, tillfälle till oafbruten export, då våra tillgångar så medgifva, atti sramtiden emo se, i synnerbet som Englands landtbruk går framåt med stora steg, jorden lsorbättras allt mer och mer, och odling af sämre sädessorter uttränges af de mera lönande. Men korn och hafre måste man der hafva, och kan man ej få sitt behof i landet, mäste det utifrån förskafsas; och vi kunna derfere med tilllorsigt emolse en jemn afsättning för dessa vårt landtbruks butvudprodukter. Det tyckes som om dessa sorhallanden, hvilka allt iner och mer skola närma oss till England och göra våra förbindelser med detta land allt vigtigare och vigligare, vore tillräckligt talande för att förmå regeringen att besluta den lilla uppoffring, vi begira. Finnes det dessutom ett land, som är i behof af förbättrade förbindelser med främmande länder, så är det visserligen värt, som genom sitt isolerade geographiska läge är satt, så att Såga, bortom verkningarne af den försiggående europeiska bildningsprocessens första dyningar. vaår bildning är ett Bethesda, som behöfver uppröras af den yttre impulsens engel för att verka stärkonde och lMifvifvande. ilvarföre säola vi samla i mörkret efter fakto, då dessa stå oss I färdiga till buds? bvarföre experimentera oss till erfarenhet, då vi kunna bygga på andras? Genom trågna besök i andra länder, ochi synnerhet England, skulle vi uppfatta många ideer, som annars gå förlorade. Vara köpmän skulle se nya fält öppnas för sin verksamhet; vära sabriksoch bruksegare skulle inhemta nys metkoder sor behandlingen och förädlandet af sina produkter; våra vetenskapsmän skulle se praktiskt utvechladt, hvad de förut blott theoretiskt känt; våra Statsmän och Statsekonomer skulle se beundransvärda frukter af tillämpningen af principer, förut underkastade vantrons håänloje; våra landtbrukare skulle vil de stora landibruksmötena kunna hemta nyttiga lärdomar. SÅ dana besök skulle också kanske småningom hunna sörtaga den jargon, som hos oss gjort sig Si gällande, nemligen att Sverige, blott för att det är Sverige, är domdt att vara och i evig tid förblifva ett uselt och fattigt land. Man skulle då lättare pamiana sig, att på mängel sålt, der i England hvetet nu skjuter sin brodd, var ljungen ej för många tiotal år sedan allherrskande; att Belaiens, det herrliga trädgärdslika olgicns, slätter för ett par hundrade är sedan voro en öde sandhed. Man skulle sinna, alt det är samma menniskorace, som vär, oj utrustad med högre kroppseller själskraster, som förrättar storverk; mnan skulle finna, att det är menniskan, ej blott en viss nation, som detta är förbehållet. Tankan om menniskans förmaga skulle således bit högre: första villkoret för framåtskridande, förtroende till sig sjelf, skulle vakna, och nordmanonakraften kanske en gång lelva i annat, än den rå vikingatidens sagor. Må derföre alla, som hafva vår inre utveckling om hjertat, ilra för förbättrade sorbindelser med andra länder och framför allt den ifrägavarande med England! Väl bör det icke vara troligt, all Regeringen afslär vär begäran ; men emedlertid skulle det ej skada om de, som för saken ba intresse, gjorde allt, hvad i deras förmaga star, för dess framgång. Ins. sbulle derföre vilja föreslå, att Handels-Societeten läte utgå en uppmaning till de ståder och orter, som i första rummet kunde draga nytta af forbindelsen, att till Regeringen ingå med petitioner för densamma. I händelse då, om jag säsar säga, de allmänna intelleciuella fördelarne ej homme alt tagas i betraktande, så skulle Regeringen i alla fall i hallva landets materiella fördelar siuna ett tillräckligt rättfärdigande för den ifrågavarande uppoffringen. Men varen nalkas med stora steg. — Låtom ACC Aj f L11( — ——— ——