Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1846, sida 3

1.90. Il.hDIDhOen diemsskoö, SsOlII SJCII RUT lilllorene gält öfver från romerska till grehiska kyrkan, fordrade af nunnorna, i egenskap al detas förre herde, att de skulle följa hans exempel. Han shichade dem till den ändan flera ganger eller hvarandra en skriftlig uppmaning ech enär abedissan alltid skickade den ounderteckvad tillbaka, så kom han i egen person, för all genom hotelser tvinga dem till upptyllandet al sin begäran. Ett hältiat upptråde ägde rum. Ordvexlingen slusade dermed, att erkebiskopen lemnade nunnorna tre månaders betänketid: ginge de inom dess förlopp öfver, skulle de få hehalla all sin egendom och röna vedermålen af kejsarens nåd, men i villrigt fall lida de grusligaste marter. Dock icke efter tre månader, uan redan eler tre dagar inställde sig åter Siemasho, heledsagad af civiluuvernören i Miosk, USzakow, och en trupp soldater. Man bröt upp klosierhorlarne biltida, omkring klockan fem, på morgonen, just som nunnorna begåfvo sig ur sma celler till koret, stallde poster utansor cellerna, för att uiestänga dem fran dessa, och Siemasko lemnade dem nu sista valet emellan ofvergången till grekiska kyrkan och kejsarens rika belöRingar å ena, samt tvångsarbeten och Siberien å andra sidan. Straxt grepos de olycklige af soldaterna och erhollo blott genom guvornorens mildhet tillatelse att taga afsked af det beliga sahramentet i hyrhan och medtaga ett stort trädcrucisix, som abedissan bar under vägen på sina skuldror. be voro 3535 till antalet, men en al dem, en gamma! nunna af 53 ars alder, hade ned-junhit liflös på altarels trappor. Efter 7 dagars resa till fots ankommo de slutligen till Wilebsk, hvatest de ställdes under uppsigt al en protopop och superior för ett grekiskt nunnekloster, hallatjt de svarta nunnornas, ett namn hvartill hlostereystrarnes svarta drägt gifvin anledniog betsa hloser var ursprungligen älven ett sasilianerkloster, men hade sex manader lillarene hlifvil öfverlemnadt at de dit från guscsnementet Jarosla sorsiytiade svarta vunnorua.? pe der ännu öfrige 18 Basilianernunnorna, degraderade till pigor under sina etterträderskor, blelvo sina nyankonme medsystrars hamrater i lidandet. De svarta nunnorna, råa qvinnor. till största delen enkor efter ryska soldater, förde ett föga uppbyggeligt klosterlif. De hvarken arbetade eller bado; de gjorde icke annat, än sjongo oanständiga, liderliga visor, grålade och slogos, abedissan stadgade for dessa gräl och slagsmål böter, hvilka användes till inköp af bråuvin till styrkediyck ör de fromma systrarne. bessa dagliga orgier slutade regelmässigt med sänger och hurrarop till Crarens åra, ända till sängarinnorna, ofvervaldigade al ruset, iche längre voro mäåhsiga bruket af sina tungor. Man astog de uyankomne deras sjettrar, med bvilka de två och tva tillsammans voro hopljettrade, men palade dem i stället sotblackar, som de dag och natt måste bära under de 7 år, deras lidanden varade, och anvisade dem till bostad ett fuktigt sängelse, blottadt på alll utom litet halm. köljande var den arbetsordning de hade att iakttaga. Fore kl. 6 på morgonen mästede städa och elda cellerne för de svarta, bara vatten och bortskaffa lemningarne efter soregaende nalts utsväfningar. Från 6 till 42 tvängsarbeten, allt efter vaderleken, t. ex. krossa sten och bortsora den i skolkärror, sedan en timmas hvila, derefter laugt in på natten tvängsarbeten igen, boskapens sodring, vallenbärpiug 0. 5. v. Deras kost var så knapp och dalig, at. de stundom måste stilla sin hunger med svinmat. Tya manader efter deras ankomst begynte de regelmässiga gisslingarne; bvar ach en af de olyckliga flick 2 ganger i veckan 50 slag, som tilldelades dem, alklädde, i ell öppet skjul i klostrets alla manliga och qvinliga invauares åsyn; bvärunder de svarla gevom höga jubelrop och handbloppningar uttryckte sin glädje. Tvenne är varade deras sangenshap i Witebsk, efter hvilkas förlopp de olycklige aflordes till DAlAAAÄ dor da lada an Anni rr