Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1846, sida 1

sittning af 13 af Sveriges jord; nu mera eger den blott en grundformögenhet af 75 millioner rdr bko, ifrån hvilka dock afgå nära 28 millioner, som i den befinnas intecknade: återstå alltså endast 47 millioner, då deremot endast horgareoch Bondestandets samt de ofrälse standspersonernas grundsormogenhet uppgår till ett sammanlagdt belopp af 266 mislioner rdr bko, u:om Prestestandets, som uppgår till cirka en million samma mynt. — Det torde således icke hafva varit för mycket vagadt att påsta, det padelsoch prelatsvåäldets dagar här i Norden äro snart nog räknadey; äfvensom det icke derutinnan kan ligga nagot anstotligt, något hHumanilet och bildningo sårande, hvilket dock Posttidningen behagat antyda. Skulle imellersid så vara sorhallandet, så bar en af Posttidningen helt nyligen högt uppburen historisk skriltställare, Hr doktor Anders Fryxell, begått samma fel; ty uti hans brochyr ÖoOm Aristokratfördömand e to etc. heter det uttryckligen, pag. 4: Ått en person endast i följd af börd tillerkännes högre medborgerliga rättigheter, än en annan, och att sädant gäller om en helt annan saminallshlass — detta allt anse vi icke öfverensstamma med billighet och rättvisa. Sa utvecklade voch allmänt kända, som de statsrättliga begreppen nu äre, anse vi ej heller ett sådant förhllande kunna beslundigt fortfara. Vi tro derfore, att vår svenska udel, såsom ett eqget stånd, med personlig, blott på börd yrundad, representationsralt, sådan som nu, bör och skall förr eller sednare försvinn a — Mutatis mutandiskan naturligtvis detsamma sägas oms vens ka Pres ters kapel, såsomecttegetastån d; och alltså är bemålte tidning älven i denna punkt, mahända för dess Redaktion den vigtigasto, slagen ur fältet och ofverbevisad om att halva lramkastat en sanningslos och till foljd deraf oråttvis beskyning. 7) oÅll allt så är eller skall blifva, del vete vi; men dagen och stunden kunne vi Vicke. Dermed hafve vi dock ingenting förlorat; men mycket, mer ån mycket, skulle vi förlora, om ej hvar och en af oss, så vidt i hans formåga stode, medverkade att undanrödja de huinder, hvilka kunna fördröja ankomsten af den tid, som,: ett, flera eller alla ofvannumnda hånseenden, på våra uningar, våra önskningar, vvåra förhoppningar, var wo skall sätta fullborsekandels harliga krona. Nal hvad inhumant och bildniugen nedsättande kan Posttidvingen upptäcka i dessa af det