ta akerhöns i dussintal. Men det skönaste priset var utan jemförelse en praktfull kongstiger, som länge varit ett skräck för nejden. Audtligen slöto elephanter, såsom rörlige fästningar, taget; de buro eliten af jägarne i tält at stralande färgor. Taget utbredde sig, utan att möta nagot hinder, på den vida slätten. Langt bort, till venster. slrömmade Dschumma i krökningar, liksom en gul orm, den der slingrar sig fram Öfver ett af solen förbrandt fält; nagot närmare, i samma rigtuiug, som taget kom, stod ett litet parti träd, såsom en ous i öknen ; emellan grenarne kunde man urskilja nagra ruiner och den pyramidformiga toppen af en pagod. ötver hvilken en liten röd flagga vajade på ändan af en stang. Pa detta ställe, under skuggan af ett stort fikonträd, afbidade deu lilla skara, vi förut omtalt, otaligt ankomsten af furstinnans tåg. Det ofantliga taget rörde sig framåt, liksom om det i sin fart ville nedrida det lilla templet och de få träden, men blott en del af tåget red in under träden, under det resten delade sig. liksom en ström. och skingrade sig till höger och venster. Slutligen sägs en elephant hvars panna var malad med de lifligaste färgor, med en guld rona på hufvudet och en palmgren af guld virad om snaben. Prabanter, beväpnade med gevär, sablar och sköldar, sprungo till fots vid sidau af densamma. Ett litet chinesiskt tält af purpur och guld var upprest på ryggen af det väldiga djuret, som förutan sin drifvare blott bar tvenne unga qvinnor. Den ena af dessa satt med korslaggda ben; eu gevär låg utsträckt öfver dem. Den andra satt på en hög af kuddar och höll en solskärm öfver sin herr-karinnas hufvud. Den förra var drottningen af Sardannah, sjelfnerrskarinna öfver ett konungarike i det nordliga Indien. sammansatt af nägra fran Stora ÅNIOgols rike lösryckta stycken, och beläget blott nä