till att begå ett stort brott, men ett fegt mord ... nej aldrig. derpå vägar jag mitt hufvud. I det Eäropeen yttrade dessa ord, ställde han sig vid kanten af vägen. med sina 3 följeslagare bakom sig, Det var ett åkita österländskt skådespel, som nu erbjöd sig. Ryttarskaran sar insvept i ett moln af dam, som uppsteg vid dess framfart. Emellanat störtade, liksom blixten ur molnet. en med guldbroderier betäckt ryttare fram ur rökhsirflen, för att i galopp utföra en rask Fantazia, eller var det vinden från öknen, som lyfte ett hörn i vädret af det täta täcket; blänkande lansar, eller rika purpurtäcken, utbredda öfver elephanternes ryggar, kommo då i dagen. Talrika ryttare på flankerna och i aftertruppen af tåget tycktes liksom betäcka en armees reträtt. Men alltsom föremålen visade sig tydligare, förlorade de sin krigiska karakter, och antogo ett mera festligt och skimrande ulseende. Ryttarnes talrikhet, hästarnes skönhet, deras rika och präktiga drägter och munderingar förkunnade ttlräckligt ett kongligt tag, och af vissa pittoreska euskiltheter kunde man sluta till; att denna lysande skara vände tillbaka från en jagtDe elegantaste ryttare voro betäckte med dum; och de skönaste hästar badade i svett. Stalidrängarne följde flämtande efter andan sina herrar; de höllo i hästsvansarne och lo på det sättet släpa sig med. Tchitas — till jagt dresserade leoparder — med bindlar för ögonen och beled-agade af sina vaktare, lägo, halft sofvande och öfverväldigade af tröuhet och hetta; på vagnar, dragne af oxar. Falkar med snören på fötterna och mössar på hufvndena. sutto på falkenerarues händer; sedan kommo dagens trofoer, burne på grenar: autiloper, bäde bruna och hvita, med små; raka och svarta horn, som glänste som ebenholtz; vargar med langa hvita tänder, sudlade med deras eget blod ; svar