hafve nemligen uttalat den öfvertygelse, att det vål varder kommande en tid, då solken skola inse, huru fornustsvidrigt de handla, när de, vare sig i foljd af religiösa misshälligheter, eller såsom medel i de mäkliges händer, sönderslita hvarandra, i stället för, att, såsom Skriften bjuder, älska hvarandra inbördes. Denna vår öfvertygelse är icke byggd på lösan sand, är icke eller något tomt hugskott, utan den stöder sig på fornuft, religion, moral och den orubbliga tro, som ständigt i värt öra hviskar om en bättre, en menskligheten värdigare tingens ordning. Icke eller ersarenheten lemnar oss utan bevis för giltighelen al vår osvertygelse i detta fall. Historien bevittnar den med mångsaldiga exempel, af hvilka vi dock tro oss icke behöfva anföra mer, än ett enda; nemligen det goda sorhällande, som nu råder mellan innebyggarne i Skandinaviens trenne brödrariken, byilka förut under århundraden batade och förföljde hvarandra; Men den, som för ett sekel sedan hade dristat förutsäga, att de trenne folk, som kalla sig Svenskar, Danskar och Norrmän, skulle komma till besinning och finna hvad deras frid tillhörde; d. v. s. inställa sejderna och tillknyta det brödraband, som aldrig borde bafva slitits, han skulle, enligt Posttidningens logik, uttalad i dess dom öfver vär nyarshelsning, hafva felat emot — bildning och humanitet.4 Ja, enligt samma märkvärdiga logik skulle hvar och en; som vågade yttra sin oslvertygelse om, att de nu inom värt sådernesland splittrade krafterna en gäng i en framtid skola inse nödvändigheten af en förenad samverkan till ett gemensamt mål, göra sig skyldig till ett brott emot humanitetens och bildningens enklaste regler. Är det Posttidningen möjligt att inse absurditeten af de slutsatser, till hvilka man, med dess dom såsom premiss, kan komma, skall det vara oss kärt, och vi kände måhända äfven då ega hopp om att få se dess Redaktion hafva nog mod och sjellbekeherrskning att erkänna sin villfarelse och sin mot oss begångna orättvisa. 6) Enväldets förvitlracke murar skola sammanstörta; när den nyvalnade frisha solkandan skakar dem med den allmänna opinionens fruktansvärda halapuller ; och adelsoch prelat våldets dagar här i Norden äro snart nog råknade. bet är väl egenlligen denna punkt, som, hvad beträffar var nyårshelsning, ådragii oss