på vägen de tillryggalagt och hvilket hastigt kom dem närmare. — Raja-Ram, — sade slutligen Europen. som uttryckte sig på franska, — ry ttarskaran. som i öfver en timme synes förfölia oss, är alltför präktig för att våra en simpel karavan; en sädan skara; som vill visa sig framför furstinnan af Sardannahs tält, kan icke vara någon annan än hennes majestäts egen. Lätom oss rida något at sidan in under skäaggan af dessa träd; vi kunna nogare betrakta den vid dess förbifart, kan.ke skola vi få se en skymt af den unga furstinnan sjelf; — Ske er vilje, herre. Väåra hästar skulle icke eller tycka illa om detta uppehåll; ty vi hafva i det minsta tillryggalagt 15 mil utaa att pusta. De stackars djuren snubbla vid hvarje steg. — Och du kan, utan aft ljuga, tillägga, att icke eller du skall vara missbelåten med en smulas rast efter en sadan ridt. Men det var nödvändigt, för för att slippa undan dessa skurkar, Pindarierna. — Men har ni väl betänkt, berre, den fara, vi möjligen utsätta oss för, genom att framställa oss för furstinnan af Sardennab? Knappt ett är är förflutet sedan vi stridde emot henne och ni förvallade henne förlusten af en provins, i det ni ledde hennes grannes infall. Tror ni, att hon glömt den; som dödade hennes häst i slaget vid Miras, och som I ekulle tagit henne till fänga, om icke en skara af bennes trognaste tjenare rusat fram fill hennes befrielse? Fängelse, eller ett af tortur atföljdt straff; kunde möjligtvis blifra den välkomsthelsning, som väntar oss. — IIrarföre, min tappre Raja-Ram, har du så dåliga tankar om dma landsmän? Jag har en bättre föreställning om den lilla drottningens själsstorhet. Jag har sett henne strida alltför tappert i spetsen för sitt folk, för att jag skulle kunna tilltro henne hysa sä laga tänkesätt. Hon kan våra i stånd