D0cdhfllåndelt. IIVJd I CUJTKULIL Vå IIII 0)0C(11d111 af det allmänt gagneliga förslaget kunnat utråttas, det är alltså gjordt, och man bar ålven bitintills haft den glädjen att se sina bemodanden krönte med framgång. hgst eget skulle det nu vara, om några binder lades i vägen för detsamma från ett båll, der man icke kunnat föreställa sig annat, än att mötas med beredvillighet och välvilja. Vi undra just, hvad Engelska Regeringen i tby fall skulle tänka om den Svenska ! Visserligen sitter icke någon Robert Peel vid konung Oscars radsbord; men nog tyckes det dock som om de, hvilka erhållit sin plats derstådes, borde kunna inse, att ju större fördelar man bereder et lands handel, desto större sordelar bereder man åfven sjelfva tan det. Dessutom har man ju för tillvägabringande af bidrag till ifrågavarande kommunikation sran Englands sida icke på miusta sätt fallit den kongl. Svenska hegeringen besvärlig. llvarken II. Exellens utrikes statsministern eller svenska ministern i London hafva for erballande at nyssbem. bidrag behost uppolfra en enda minut af deras dyrbara tid. Hvad man önskat, har på enskild våg erhallits, utan alla diplomatiska shristvexlingar, noter och kurirer, ja utan att den beryktade kabinetiskassan derigenom blifvit ett enda öre sat igare. Ensamt detta borde göra Regeringen beredvillig att. besråmja företaget, belst den på samma gång kunde sa lillialle adagalågga, att den kände Götheborgs lokala forhallanden bättre, än både Konul. Konvoykommissariatet och Kommerskollegium, hvilka i sina underdaniga utlatanden i ämnet tyckas hafva sorvexat Götbeborg med någon högt uppe i Norden belägen sjöstad, alldenstundde behagat meddela den osverraskande upplysning, att den föreslagna angbatssarten mellan nyssbemälte stad och England icke kan vara tillgänglig mer än 5, högst 5!, månader af året en uppgist, som visserligen, om en fransk eller engelsk vIurisb fromkomtvit med densamma, kunnat i någon man ursäktas, men hvilken i en af K. hommershollegium och konvoykommissariatet aslaten osliciell handliag star som en minnesvärd af den osörlätligaste okunnighet, da man icke vill eller får antaga, all de llerrar embetsmän som underteknat bemälte handling, talat emot bäure vetande och öfvertygelse. Det är alt förmoda, att Gotheborgs Ilandelssocietet kommer att till Kongl. Maj:t inga med ännu nägra ytterligare upplysningar rörande den ställning, i hvilken sragan om den föreslagna angbatsförbindelsen mellan Götheborg och Hull sig för närvarande befinner. Sker så, shole vi se till att olördrojligen erhålla en afskrift al den underdäniga skrifvelsen och då åt den gifva den ofsenilighet, som vederbör. Ilvad wi imellortid skulle onska, är, att icke det der mäktiga interesset uppe i bulvudstaden måtte lyckas ställa så till, att frågan helt bradstorladt soredrages och algores i konseljen innan ll. M:t sjelf hunnit taga kännedom on alla de skäl, som tala för en lycklig utgång af densamma. Den af Hr konsul Lyon oss benäget meddelade, här ofvan omförmälta, handling lyder som soljer: Underteknad. som varit agent för de 2:ne Engelska Postångbatarne, emellan Hull och Götbeborg med anlopande af Christiansand år 4844, Scotia och Innisfail, samt efter Scotias upphörande åängbåten Express, intygar härmed, all desse 2:ne angbåtar begynte deras resor härifrån den 26:te Mats berörde år och gjorde 54 resor intill och med den 21:ste Novembersamma är, samt under denna tid medsordes följande passagerare, mneml.: från Hull till C:sand 58 , C:sand till Hull 64 122 Hull till G: borg 42 )) — G:borg till Hull 151 252 , C:sand till G:borg 44 , G:borg till C:sand 29 83 samt hemskickade skeppsbrutne