Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1846, sida 2

skares vanliga spral vacker. och ni gerna ulle vilja gifva ert lif för att få ega henne; ni tillägger utan tvifvel. att himmelen handlat grymt emot henune, då han förenat så mycken ungdom, så mycken skönbet och känsla, med en sjuklig gubbe, som hvarken förstår eller älskar heune ... Denne gubbe öfverlater henne at er: ltalien. Spanien, Förenta Staterna, England, Norden och Södern. hela verlden erbjuda er tusende tillsiyhisorter. der J fritt kunnen älska bvarandra; ni behöfver endast byta om namn, för alt skydda er mot opinionen. Efter allt hvad jag bar sagt, förstar ui väl, att jag ej skall förfölja er .. ..,mni kan resa när ni vill, till och med denna afton : jag bar emuttagit min hustru utan hemgift, jag öfverlemnar henne åt er sädan jag fick heune. Det skall hvarhen väcka uppseende eller skandal; till mina immer skall jag säga, att min hustru bebor ett af landtgods; efter ett år eller två, anlägger jag och verlden skall tro henne vara död. I Pasir ar man så likgiltig och glömsk, att ingen skall forska efter DANNINgen ... 2 unu en gång ni kan resa i morgon; denna natt Om ni så vill. .... Huru, min herre, ni tiger! ni kastar er ej i mina armar; ni tackar mig ej med erkänslans tårar! Och uvarföre kom ni då hit? Icke nöjd med att bedraza mig, ville ni äfven bedraga henne? Ni älskar då ej min bustra ? min herre, ni är då ingen älskare, nan helt siopelt en nedrig menniska som fann det beqväm: hafva en gubbe ait skymfa och en qvinna årt vanhedra, utn att förlora hvarken sannolikhe ton, eller möjligheton, att i morgon hembära ät nåHON annan or egoistiska kärlek? Usling ! LE Nej, min herre, nej, Jag har ej betalt kammarjungfrun. den som har sagt mig allt, är min hustru, hon sjelf. som var förblindad ett Ögonblick, men som fattade hvad bon var skyldig mig, hvad hon var skyldig sig sjelf. och som ej rille betala e ) att hon är ung, att hon är i tt ögonblicks I