Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1846, sida 2

I I i s Ni älskar då mycket, min fru? — Etter den bekännelse jag gjort er, hvad skall ni tänka om mig, om jar icke älskade? Om jag bedrog af capris? Ja, jag paminnar mig för tio ar sedan, Jag var då baru, och jag älskade er. Nåväl! samma känsla som jag NN hyste för er, skall jag alltid hysa; det var ej af denna känsla som jag höll på att blifva brottslig. ) nej det var untgontiug helt annat som drog mig till min förförare ; tro ej nit jag vill urskulda mig: nej jag erkänner och inser mitt fel, jag sörs:ar att jag böll på bryta mina löften til it:r. Jag har länge stridt emot so. men nasouting starkare än mitt förnuft har fört mig framat, och öfverröstat samvetets röst .... Ah! min herre, i morgon. om u:tgra timmar. huru olycklig skalle jag ej då varit! Jag skulle ej vagat nalkas er, att se på er hade öfvergält mina krafter . ... Emedlertid då ni inträdde här, trodde jag er vara underrättad om allt, och jag hade föresutt mig alt neka: detta hade varit mig lätt, älven om ni tilibragt natten i detta rum, ty jag har en förtrogen...... — Er kamm: lijansska — sade Mr s.angeais — som star pa post i lönvirappan, och skulle aterskickat den person ni väntade ? — Ja, min herre; men — fortfor M:me Langeais — når jarn sår ert fulla förtroende, när ni talte om edra hvita har, dem jag var pa väg att vanhedra, da slog mig mitt samvete, jag rodnade för mig sjelf; ert beröm plågade mig, er erkänsja sönderslet min själ; sluteliven detta testamente, detta pris för on bedragen kärlek, för en dygd som var nära att falla; detta testamente tycktes mig hafva varit en stöld, att Fist .. Kanske, och Gud gifve det! skall ni lefvre än jag; men i alla händlelser bör man ej ärl :den man bedragit; en brottslig hand far ej emottaga en belöniag. bestämd ior dygden .. ... (Forts)