Revy ar Stoclahno lnasTidningarne. Post och Inrikes Tidningar halva fått dinsändt en ny kuriositet om åknglande kallad det nya England. Insändaren lemnar sorut en kort historisk skildring af Underhusetls tillkomst och framsteg i makt; säger att det regeras af ett dussin stora, mäktiga aristokrater, o. s. v. samt lanar slutligen en Idialog utur en al de skrifter, hvilka insändaren anser uttala det partis asigter, som under olvani nämde benämning soker att retormera det vamla England; allt för all visa, att Underhusets inslylelse ocn makt mäste undesgräfvas och konungamakten sörskärkas. bet är ur Dlsraelis politiska romaner som insändaren hem ar sin I vishet, och det citerade samtalet är ur Corningsby , I hvilket sorsattaren later sin ena politiska hjelte utropa: Men om vi skulle blifva nödsakade till ev revolution, latom oss da soka alt realisera ideen al en fri monarki, hvilande på grundlagar och sjelt föreställande spetsen al en vidsträckt pyramid af municipaloch lokal-styrelse, regerande ett upplyst solk med en fil och lörstandig press. Iuför en sadan Konungslig myndighet, understödd af ett sadant nationelt tänkesätt, skulle vart lands hlassanomalier försvinna ! Syftningen skulle således förmodligen anses vara, all det representativa systemet skulle forsvinna ocb blott det styrande, ehuru valdt, stå qvar. Det passar, som man ser, i en politisk roman; men i verkligheten duger det ej; och det är kanske dersore, som det fått en plats i Post-ridningen. Ilvarken den eller Hr Delsraeli synas begripa, att det är genom de på fria valformer grundade representativa och adminis rativa elementerna, hvilka i sosterländsk förening allena kunna lösa gatan al ett stort och solkrikt lands lyckliga utveckling och trelnad. — Ännu slutas ej den lansa llartmansdorssiaden om bemodandet att binda konungens beslul, fråga om ett nytt forslag till National-represenlation, etc ; men det omtalas, att en sista arlihel möjligen är att en gang vänta ; och man får då tillfalle att gitva ett summariskt omdome derölfver. — Posttidningen kämpar en sorisatt strid med i synnerhet Ållehanda och synnerligast Wiulterblad--artiklarnes författare, om hvarjehanda; men mest om sjelfva regeringsprincipen, eller allena-styraudet. Let gar som vanligt, då man disputerar om en sikltion, av begge raka sorvilla sig. Emellertid han brotiningen vara rolig nog att pase för den, som har god tid att öda på en ändamälslus sak.