pligter ofversteg vida måttet af hans kroppsoch ännu mera af hans själskrafter; men under intet vilkor skulle han beqväma sig till att forblilva minister, om man ville stympa hans makt och slå hans myndighet i ljettrar. Icke i slasvisk anda, utan blott i statens och dess säkerhetsinteresse ville han föra rodret, huru svårt det äfven måtte vara atl till gemensam strähvan lörena en gammal monarki, en stolt aristokrati och ett reformeradt underbus. Detta tal, som upptogs med ett utomordentlizt bifall, utmärker sig, 2onom sin bestämdhet, sordelahtigt sramfor ministerns vanliga fal och tyckes bevisa, alt Peel besitter en sann statsmans egenskaper i förening med en mera urprigtig fosteriandskärlek, än man hittills tilltrott Unom. Efter detsamma förlorade lord John Russels förklaringar öfver minister-krisen, med bvilta han nu uppträdde, mycket i interesse. Lorden berättade, att han den 10 sen och halt sitt forsta företräde hos drottningen och Slraxt för henne utvecklat de svårigheter, med hvilka han och hans kolleger skulle hafva att kämpa vis-å-vis en stor majoritet i begge huse . Drottningen bade deruppa meddelat honom en I bref från Sir Robert Peel, uti hvilket denne losvat att personligen understödja motionen om spanmälslagarnes upphätvande. Deruppå hade I han haalt en konferens med Peel, och af denne visserligen erhållit hvarje upplysning öfver sahernas tillstand, men icke nagon antydan öfver hans planer hvad spanmålslagarne beträffade. Icke dedtomia dre hade det honom gifna löftet om uderstod föranledt honom att alstå från hvarje tanke på parlamentets upplösning. Med sina vänner bade han i afseende på de ätgärder, som vore att vidtaga beträffande spanmålslagarne, delinitivt träffat den ösfverenskommelsen, alt de bestående lagarne ge nast skulle upphåfvas, men tillika jorduagarnes skattebördor lindras. När nu älven Peel lofvat understödja denna plan, Så hade ban sammansatt ministeren utaf sina vänner, men redan följande dagen hade ban beI kommit ett bref från lord Grey, uti hvilket denne I utvecklade de grunder, som alhell honom från att inträda i minister ren, bland hvilka den hufI vudsakligaste var att lord Palmerston skulle öfvertaga utrihes portsoljen, och enår nu lord Crey, ehuru hans talanger och redlighet i och I för sig icke skulle varit tillräckliga, att göra ministerens bildande beroende af haus inträde, dock varit en af de första som talat till den sria spanmälshandelns bästa och hans uteblifvande ur ministeren derför kunnat föranleda flera ofördelaktiga gissningar, så hade han således ansett sig nödsakad alt äter i drottningens händer nedlägga det förlrende ban erhållit att bilda ett I nytt kabinett. isynnerhet beklagade han att det licke blifvit honom möjligt att åvägabringa spanmålslagarnes upphäfvande, emedan han, enligt sin åsigt, genom en sådan åtgärd skulle blisvit salt i stånd, all med eftertryck sätta i verket sina planer till förmån för firbättringen af Irlands belägenhet. i — — —— ——