Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1846, sida 2

— —— icke nedtiyckt prisen å dessa artiklar, som lastwer de sednaste ären betydligt stigit i pris. sliha resullater bade srigisvandet al andra arsiglar t. ex. såärull, oahtadt den ökade inforseln, lemnal. Setlan han kommit till ofvertygelse i dessa fall, skulle han naturligtvis iche direkt kunnat opponera sig mot det andragande som vore att förvänta af herr Villiers för spanmålslagarnes upphäfvande, eburu han icke skulle ansett för passande att sjelf föreslå dessa lagats upphäfvande, sastmer begagnat tillfället för att förklara sina vänner i parlamentet, att man icke längre bade att råhna på ett försvar för spsnnmistöllarne a hans sida. Men olyckan med potatissjukan, al hvilken Europa hfemsobies förra hösten, hade förhindrat fullföljandet al denna hans plan. Ett oskyndsomt medel till dot ondas albjaipande hade synts honom nödigt och den d November hade han derför i kabinettet föreslagit suspendering af införselstullen d ullfud s k spanmul. Detta förslag bade ban sotadt på de till honom från alla ball, så väl insom utrikes, inenende berättelserna (ur dessa meddelade Peel betydliga utdrag). Iillika hade ban förklarat sis beredd att osfördröjligen sammankalla fatlamentet. Ilans förslag hade emellertid blot funnit gehör hos tre af hans kolleger och kabinetskonseljerna hade slutats d. 6 November ulan att man kommit till något beslut. Om ban då icke inlemnat sin afskedsansokan, så hade det blott skelt af konsideration for statens iche lör privata interessen och i förväntan att händelsernas kraf ända slutligen skulle sramtvinga ett beslut. kabinettet bade den 23 Nov. ater hatllit konselj, för att taga de undertiden ingåpgna berättelserna i öfvervägande, och hade han derpa an nu en gång föreslagit spanmålsinförselns frigifvande, var sig yenom en hemliga rådets befallning, eller en parlamentsakt, ehuru under tiden Lord John Russels hrel till dennes konimittenter uthommit och den söteslagna ataärden, som den 4 November otvitvelaktigt skulle varit en handliug al fri vilja, den 23 November blott hunnat galla lor ett resulta? af frammande inderkan. Men älven nu had. hans förslag icke funnit någon anklang. hord Stanley (son och atfvinge till earlen af Derby. representanten fer en al Englands äldsta ocl fornåmsta adelsslagter) isynnerhet hade förkla rat, att han iche kunde ofvertyga sig om nodvåndizheten al detsamma, enär han höll berättelserua om noden för öfverdrisna. Salunda olvergifsen al sina embetsbröder, hade han sett sig nödsakad att till drottningen inlemna sin afshedsansokan, och denna hade deruppa kallat lord John Russel och at honom uppdragit bildandet al ett nytt kabinett. För den händelsen, att detta lyckats, skulle ban såsom privatman understött ministerens bemödanden i och för spanmalsfrågans reglerande. Men den 20 Dec. bade drottningen låtit bonom veta, att lord Joun Russels sorsok aflupit förgäfves och att äfven hans (Peels) förra kolleger väg rat att bilda en ministere, för hvilken skyddstull systemets bibehallande tjenade till grundthema i dess programm, hvarför hon uppmanade honom att taga tillbaka sin asskedsansökan. Detta bade han då gjort och hans sorra kolleger, med undantag af lord Stanley, hade, då ban sörelade dem sina planer, anyo inträtt i ministeren. lIvad ou dessa hans planer beträffade, så alholl han sig från att före den tillkännagifna tidpunkten (sessionen den 27) ingå på några delaljer af desamma. På förväg ville ban dock varna för all icke ur sakernas närvarande tillstånd hemta alltfor stora förhoppningar för den närmaste framtiden, så vida prisen å och sörrådet al lifsmedel kommo i betrastande. Ånnu hala man sin månader att genonsträfva, Innan