Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1846, sida 1

— Medbroder niertog den ednare. efter att med omsorg hafva last igen dörren — till tölje af mitt löfte, skall jag leverera er iyrahundrade tusen stycken sill inom fjorton dagar. och jag bar cj ännu kunnat anskaffa en enda; de äro alla salda. — Det tror jag väl — svarade Woerden utbristande i flatskratt — jag har köpt dem. Vid dessa ord blef Van Elburg som förstenad. — Ahl! — utropade han — hvad ämnar ni då göra ined mitt löfte, : Jo, jag räknar på att detta skall blifva uppsyld...... Hör på Van hUUburg; Ni efterlemnar en dag en lysande förmäögenhet till er dotter, jag vet det, men jag lemnar ev ej mindre till min son; det är da ouodist att sätta deras bliflvande förmögenhöt på räkning, det skulle da komma afräkningar i fraga. Jaz öh erlemnar oförtötwadt min handelsrörelse at min son, ni gifver endast Er dotter fyra tusen ducater i hemgift Denna uppoffring a er sida. är dock vida under min Jag har för denna orsak ej velat hindra våra barnlycka; men jag hade lofvat alt aterställa jemi izten. och utt tvinga er, oaktadt er euvisbet, att Imbehalla ert an-eende. I det maiire Woerden talade, blef mattre Van bElburg allt mer och iver förvanad, — För att kanna dena — for: for köpmannen från Amsterdam — se här hvad jag eJjort. Ni har före bundit er att leverera mig fyrabunudrade tusen stycken sill, emot tio floriner per tusende; men jag innehaf: er sillen. För att honorera ert uemn, maste vi köpa den af mig. Men jag säljer den ej under femtio floriner per tusende: Ni bar saledes sexton tusend floriner att betala mig, och vi äro qvitt. Under detta upplysande tal. hade Van Elburg. atertagit sin vanliga kallblodighef. — Det är rätt — svarade han — ni är en förslagen köpman, maitre Woerden; jag hur sastuut ut