Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1846, sida 2

———— sMs—m2 W—(;CU0.. balustraden, till familjernas beaqvämliguaet, som här, sysselsatte med sitt arbete, tillbringa de vackra sommardagarne, skyddade mot de brännande solsträlarne af en sorts tält, af detfinaste tyg i de vackraste färgor. Innevanarnes ordnuingsoch snyggheisifrer. säger man, gär ända der hän, att då uagra löf af vinden lösryckas från sin gren och nedfalla på den eleganta gatläggniugen, samlas man genast i massa ur husen för att bortiaga dem. När Werden och haus son inträdde usi Brock, väckte deras väta suöbiga skodon alla förbigäendes medfödda harm, men som de voro välkäuda uti den lilla staden, anlände de utan olägenhet till Van Elburgs boning. Der waste de underkasta sig en formalitet, som hvarken Napoleon eller Alexander ens hade runnat undgzå. Knapt hade de inkommit på gården, som omgaf den rika köpmanneus boning, förr än en piga kom emotdem med en sorts kna pampuscher, som de mäste utbyta emot sin grofva sotbeklädnad. Slutligen blefvo de införda. I samma ögonblick de inkommo uti salongen tillslöts en. midt emot de bada inträdande belägen dörr. Maitre Woerden fick ej tid urskilja den person, som försvann vid deras inträdande, men Wilhelm hade redan igenkänt henne; hans älskareögon hade sett nog. och hans hjertas fördubblade slag, försäkrade honom att det ej var något misstag. Det var verkligen Clotilda, Van Elburgs älskvärda dotter, som ifran sitt fönster hade sett fremlingarna inkomma på gärden, och nu skyndade att derom underrätta sin far. Hon återkom snart med honom. Clotilda var landiligt klädd ; härklädseln var efter Frisländska modet. och pannan prydd af ett guldgarniture. På hufvudet hade hon en liten mössa, hvars långa flikar, broderade med guldträd och öfversadda med ädelstener, föllo ner på axlarna. Tvenne stora Angora kattor hade följt henne, och gnei